Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    HBTQ-kompetens

    Teologi

    Här sammanfattas de teologiska resonemang som ligger bakom de ställningstaganden som Svenska kyrkan gjort i frågor om hbtq och samlevnadsfrågor. Det handlar både om principer för hur en kyrka fattar beslut i etiska frågor som dessa och om de faktiska beslut som fattats.

    Utförligare texter finns i de nedladdningsbara filerna och fördjupande texter finns i litteraturlistan.

    De ställningstaganden som gjorts handlar nästan uteslutande om homosexualitet, samkönade relationer och om samlevnad och äktenskap. Om bisexualitet och trans sägs i princip ingenting utöver den generella frågan om att hbtq-personer inte ska kränkas och diskrimineras. De här frågorna är fortfarande relativt nya för oss i kyrkan och har inte varit föremål för beslut i kyrkomöte eller biskopsmöte, som föranlett teologiska utredningar på det sätt som frågor om samkönade relationer gjort.

    Sammanfattningen bygger på texter från kyrkomötet och Teologiska kommittén och är på många punkter förenklad i relation till originaltexterna. Några av dessa finns som nedladdningsbara filer.

    Aktivt arbete mot diskriminering och förakt

    Ett grundläggande perspektiv i Svenska kyrkans ställningstaganden gällande hbtq och samlevnad är att det handlar om verkliga människors liv. I samhället och i kyrkan lever hbtq-personer sida vid sida med heterosexuella och cispersoner. Vi behöver bemöta varandra med respekt och lyssna till varandras erfarenheter av liv och kärlek.

    Svenska kyrkan har, liksom andra kyrkor, deltagit i diskriminering av hbtq-personer och behöver göra upp med sin tradition på den här punkten. Att skuldbelägga eller diskriminera personer på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet är uteslutet och kyrkan bör på alla nivåer aktivt arbeta mot diskriminering och för inkludering.

    Kyrkan bör inte ägna sig åt eller uppmuntra verksamhet som syftar till att ”bota” personer från deras sexuella läggning. Sexuell läggning eller ett liv i samkönad relation är inte ett hinder för kyrklig tjänst.

    Varje människa är skapad till Guds avbild och älskad av Gud. Denna kärlek till och respekt för varje människa är kyrkan kallad att gestalta i ord och handling.

    Värdet av kärleksfulla och stabila relationer

    Människan lever och utvecklas i relationer från födelsen till döden. Det är genom relationer till andra som vår självbild formas och kärleken från en annan människa är viktig för vår självkänsla. Detta uppfattas som ett grundläggande villkor för personlighetens utveckling. Det är bara i mötet med ett du som ett jag blir en äkta person.

    Stabila, kärleksfulla och förtroendefulla relationer motsvarar ett grundläggande mänskligt behov hos både barn och vuxna. Särskilt tydligt kommer detta behov till uttryck när människor söker och finner en partner att dela livet med och bilda familj. För flertalet människor hör kärleken till och samlivet med en annan människa till det allra mest värdefulla i livet, och det är ofta deras önskan att denna parrelation skall präglas av livslång trofasthet.

    Sexualitet och sexuella relationer

    Alla mänskliga relationer kan präglas av kärlek, eller brist på kärlek. Det är viktigt att inte sätta likhetstecken mellan kärlek och sexualitet, så som ibland sker. Sexualiteten är inte alltid förenad med kärlek, och kärleken till och gemenskapen med en annan person behöver inte ta sig sexuella uttryck. Alla människor har behov av närhet och gemenskap och har ansvar för sina sexuella relationer.

    Kärlekens verklighet påverkas av att människor är sexuella varelser. Sexualiteten är en del av personligheten och tar sig uttryck på många olika sätt. Den kan vara ett viktigt uttryck för kärlek, och genom sexualiteten kan kärleken i en parrelation fördjupas och förstärkas. Den sexuella relationen fungerar i denna bemärkelse som livgivande. Sexualiteten utgör inte bara en förutsättning för att människolivet skall föras vidare till nya generationer utan är också en källa till förnyande glädje i parrelationen.

    Sexuella relationer är ofta intima och självutlämnande. Detta ställer stora krav på ömsesidighet och ansvarstagande. I en parrelation grundad på kärlek och trohet kan båda parterna känna den trygghet som gör det möjligt att växa samman som livspartners, även sexuellt.

    Det som ovan har sagts om människors behov av kärlek och av stabila och trofasta relationer är i lika hög grad relevant för homo- och bisexuella som för heterosexuella. Alla människor har behov av närhet och gemenskap. Alla människor är också sexuella, och alla människor har ett ansvar för sina sexuella relationer.

    Sexualitet och kön

    Människors könsidentitet är beroende av såväl biologiska som sociala faktorer. I sina sociala aspekter formas den, liksom hela vår självbild, av de relationer som präglar våra liv. Att människan formas såväl av sin biologi som av den kultur och de sociala sammanhang hon lever i är odiskutabelt. Däremot råder ingen enighet i frågan om hur denna påverkan sker och vilka aspekter som är de mest centrala.

    I varje kultur och socialt sammanhang finns förväntningar knutna till kön, föreställningar om vad som kännetecknar män respektive kvinnor, hur de beter sig, uttrycker sig, bör klä sig, vilka roller i samhället som passar bäst för män respektive kvinnor. Dessa förväntningar är enligt socialt inriktade teorier inte konstanta genom historien, utan formas i hög grad av kultur och samhälle. De ses alltså inte som nödvändigt följande med det biologiska könet. Företrädare för ett biologiskt synsätt menar tvärtom att män och kvinnor i alla tider och på alla platser har sinsemellan olika väsensbestämda egenskaper.

    Källor för kristen etik

    För att kunna bedöma frågor om mänsklig samlevnad är det nödvändigt att först säga något om vilka grunder och källor det finns för etiska ställningstaganden i en evangelisk-luthersk tradition. 

    Bibeln är central i framväxten av nutida kristen etik. Bibeln är emellertid inte entydig, och det är ingalunda självklart vilken roll Bibelns olika texter ska spela som auktoriteter i relation till etiska ställningstaganden. Dessutom finns det även andra viktiga grunder för en kristen etik. Enligt Luther blir vi medvetna om olika moraliska krav genom att konfronteras med andra människors behov av olika slag. Det behövs ingen uppenbarelse för att förstå hur vi skall möta dessa behov. Det finns ett tilltal i skapelsen som ställer krav på oss, och människan har blivit utrustad med ett förnuft som kan vägleda henne.

    Vid tolkningen av enskilda bibelord har man i den kristna traditionen ofta utgått ifrån att det i Bibeln finns ett övergripande budskap utifrån vilket de olika texterna skall förstås. Sådana utsagor i Bibeln som inte är förenliga med det övergripande budskapet har man kunnat förhålla sig kritisk till. Vi har också anledning att förhålla oss kritiskt till sådana påståenden i Bibeln som är oförenliga med vad vi på annat sätt och på goda grunder har blivit övertygade om. Som människor och som kyrka måste vi ta ansvar för vår bibeltolkning genom att göra de här avvägningarna på ett tydligt och genomtänkt sätt. Sådana avvägningar görs också av personer inom Bibelns egna ramar. Såväl Paulus som Jesus själv förhåller sig kritiskt till äldre texter utifrån nya erfarenheter och omsorgen om människor, som riskerar att ställas utanför den sociala och kyrkliga gemenskapen.

    Enligt luthersk tradition har Bibelns budskap, dess centrum och grundnorm en kritisk funktion gentemot traditionen. Bibelns grundnorm har formulerats i det dubbla kärleksbudet. Detta innebär emellertid inte att allting i kristen etik ”reduceras” till kärleksbudet. En evangeliskt luthersk kyrka har ett dubbelt förhållande till traditionen: den är delaktig i traditionen men står samtidigt i en kritisk dialog med den. Först i en kreativ dialog mellan Bibeln, traditionen och nutida människors  upplevelser och erfarenheter blir bibeltexterna ett verkligt tilltal.

    Det bör emellertid också framhållas att det i en evangelisk-luthersk kyrka, som Svenska kyrkan, finns olika uppfattningar beträffande förhållandet mellan bibelordet och senare tiders värderingar. Oenigheten går i stor utsträckning tillbaka på frågor kring människosyn. Det handlar inte minst om hur man uppfattar konsekvenserna av syndens realitet när det gäller människans förmåga att ta ställning i moraliska frågor. Mer om bibeltolkning hittar du här.

    Sexuella relationer enligt biblisk antropologi

    I Bibeln berättas om hur Gud skapar människan till man och kvinna. Människan är inte skapad könlös. Sexualiteten hör till Guds avsikt i skapelsen och uppfattas som en Guds gåva. Det sägs också i Bibeln att människan skapas som Guds avbild. I kristen teologi har detta tolkats i termer av att människan i sina relationer återspeglar något av Guds eget väsen, som karakteriseras av relationen mellan de olika personerna i Treenigheten. Sexualiteten kan då ses som ett uttryck för att människan till sin natur är relationell.

    Skapelseberättelserna ger två perspektiv på relationen mellan man och kvinna, dels den nära samhörigheten mellan dem, dels deras gemensamma uppgift att ge liv åt nya generationer. Sexualitetens funktion relateras till båda de här perspektiven. Ofta har dock fortplantningsfunktionen för familjens, klanens och folkets skull uppfattats som primär. I kyrkans historia har detta ibland förenats med sexualfientliga tankeströmningar, och möjligheten till barn har kommit att uppfattas som sexualitetens enda moraliska berättigande.

    Den av kärlek och sexualitet präglade relationen mellan människor kan alltså uppfattas som en gåva från Gud till människor som hör skapelsen till. Den kan både möjliggöra den djupaste personliga föreningen mellan två människor och tjäna mänsklighetens fortbestånd genom att skapa nytt liv. Mänskliga relationer når dock ofta inte upp till dessa ideal på grund av den livshotande störning som synden är. Synden kan uttrycka sig både i individers kärlekslösa handlingar och i samhällens eller kulturers förvrängande strukturer. Detta uttrycks i Bibeln i mytens form när skapelseberättelserna fortsätter med berättelsen om syndafallet (1 Mos. 3). Synden relaterar till alla människans handlingar. Det är en missuppfattning att knyta den särskilt starkt till sexualiteten, så att synd på sexualitetens område skulle vara svårare eller värre än på andra områden.

    I den paulinska traditionen i Nya testamentet utvecklas insikten om hur den djupaste mänskliga kärleken kan hjälpa människor att förstå Guds kärlek. Kärleken mellan makarna i ett äktenskap sätts här i relation till Kristi kärlek till kyrkan (Ef. 5:25–33). Paralleller dras mellan Kristi kärlek till kyrkan, som han utlämnar sig för, och den kärlek som skall råda mellan makarna. Författaren avslutar sin utläggning av dessa paralleller med att citera orden från berättelsen om människans skapelse: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett.” Och sedan tillägger han de berömda orden: ”Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan.”

    I vissa traditioner har detta bibelord tolkats så att mannen är överordnad kvinnan, på samma sätt som Kristus är överordnad kyrkan. Detta har knutits till en komplementär syn på kön, som ger man och kvinna olika uppgifter och roller såväl i samhället som i familjen. Den tradition, som utgör Svenska kyrkans huvudlinje, har istället lagt tonvikten vid parternas samhörighet och ömsesidighet och menat att det är som personer som de båda kompletterar och ömsesidigt tjänar varandra, oberoende av könstillhörighet.

    Äktenskapets sakramentalitet

    Synen på äktenskapet som sakrament utvecklades av Augustinus ur två olika aspekter av äktenskapet: dess relation till Kristus och dess oupplöslighet. Augustinus var här inspirerad av den ovan citerade texten i Efesierbrevet. Augustinus lyfter fram tre olika slags värden som kan realiseras i ett äktenskap: barnen, den ömsesidiga kärleken och troheten samt äktenskapets sakramentalitet. Den första aspekten har sedan i kristen tradition under lång tid ansetts vara överordnad de övriga. Både i teologiskt avseende och i människors allmänna medvetande har det emellertid under senare tid skett en förskjutning i riktning mot att kärleken har fått en centralare roll och kommit att framstå som den bärande och avgörande aspekten av äktenskapet.

    Enligt Luther var äktenskapet en ordning som är given i skapelsen. Luther gjorde en klar distinktion mellan det som hör till skapelsen och det som hör till frälsningen. Han hänförde äktenskapet till det förra, och såg dess roll som en del av Guds pågående skapelseverk, som gäller oberoende av människors frälsning, för släktets fortbestånd, barnens uppväxt, och makars inbördes stöd och samhörighet.

    I nutida teologi har emellertid ordet ”sakrament” kommit att användas i en delvis ny innebörd jämfört med medeltida sakramentsteologi, nämligen som en helig bild av Guds kärlek. Enligt denna innebörd har mänsklig kärlek en möjlighet att bli en påminnelse om och uttryck för Guds kärlek, den kan bli ”sakramental”. När den mänskliga kärleken mognar och liknar Guds kärlek, kan den till och med av nåd göra Guds kärlek närvarande i människors liv. Här förlorar distinktionen mellan skapelsens ordning och frälsningsordningen sin betydelse. Guds kärlek har alltid varit skapande, livgivande, berikande, befriande och återupprättande. Det vittnar berättelserna om skapelsen, uttåget ur Egypten och förbundet, och profeterna om, lika mycket som budskapet om Jesu liv, död och uppståndelse. Det finns en kärlekens sakramentalitet från skapelsens första ögonblick. Gud vill visa sin kärlek genom sin skapelse och genom det mänskliga livet. Detta får sitt fullaste förverkligande i inkarnationen, då Guds kärlek tar fullt mänsklig gestalt i Kristus. Härigenom ges vissa mänskliga handlingar en sakramental förtätning som kyrkan kallar sakrament i mer strikt bemärkelse, men detta tar inte bort den möjliga sakramentala dimensionen i andra former av Guds kärleksgärning.

    Ett modernt skapelseteologiskt perspektiv på mänsklig samlevnad

    Ett skapelseteologiskt perspektiv har ibland förknippats med att skapelsen skulle vara enhetlig och statisk. Ofta har det skapelsegivna identifierats med vad som uppfattas som ”naturligt” eller som ”målet” för en viss art eller en viss aktivitet. På det sexualmoraliska området har detta sätt att förstå skapelsen lett till att syftet med sexualiteten har identifierats med och reducerats till fortplantning. En utgångspunkt för detta sätt att uppfatta skapelsen finns i grekisk antik filosofi hos Aristoteles.

    Det är emellertid angeläget att göra rättvisa åt den mångfald och den dynamik som finns i skapelsen. Sexualiteten kan således förknippas med många olika värden och vad som är naturligt behöver inte vara detsamma för alla. Detta innebär att skapelseteologin kan tolkas dynamiskt. Nya ordningar kan träda i kraft i takt med att samhället förändras och nya typer av mänskliga behov aktualiseras.Detta ligger i linje med hur Luther uppfattade etiken med utgångspunkt i första trosartikeln och med fokus på medmänniskans behov.

    Olika hållningar vad gäller synen på samkönade relationer och/eller äktenskap för samkönade par

    Svenska kyrkan har ingen fastlagd eller enhetlig syn på samkönade relationer och på äktenskap för samkönade par. De beslut som har fattats i kyrkomötet handlar om specifika ordningar, till exempel vigseln, och vad som ska gälla i Svenska kyrkan på den punkten. I reservationer till de beslut som fattats och i bilagor till Teologiska kommitténs utredningar återkommer vissa teman, där de teologiska tolkningarna går isär och människor kommer till olika slutsatser inför besluten.

    Ett återkommande tema är bibeltolkning. Det råder inte enighet om hur de bibeltexter som sägs fördöma homosexuella handlingar ska bedömas. Handlar de om det som vi idag kallar homosexualitet eller gör de inte det? Vilken plats ska enskilda bibeltexter ha i den totala bedömningen av etiska frågor? Vad i bibeltexterna är giltigt över tid och vad är tillfälligt och tidsbestämt? Hur ska bibeltexterna vägas mot nya erfarenheter, kunskaper och insikter?

    Ett annat tema är vad som är kyrkans uppgift när det gäller individualetiska frågor. Är det kyrkans uppgift över huvud taget att komma med etiska rekommendationer eller regler eller ska sådana frågor lämnas till individens samvete att avgöra? Här menar några att kyrkan bör ha en socialetik medan andra menar att kyrkans uppgift enbart är att förkunna frälsning och försoning.

    Ytterligare ett tema gäller synen på könen. Några menar att det finns en grundläggande komplementaritet i skapelsen mellan manligt och kvinnligt och att äktenskapet och gudsrelationen följer samma mönster. Samkönade relationer kan inte återspegla denna komplementaritet. Andra menar att den komplementaritet som finns i en parrelation eller ett äktenskap är en komplementaritet mellan individer, oberoende av könstillhörighet. Det handlar om personkomplementaritet snarare än könskomplementaritet. Här finns också en kritik mot hur komplementaritetstänkandet ofta går hand i hand med en syn på mannen som överordnad kvinnan och mot en syn på kön som något som är avgörande för en persons egenskaper och uppgifter.

    Vissa som bejakar samkönade relationer menar att det ändå är en skillnad mellan sådana relationer och olikkönade, som innebär att en samkönad relation aldrig kan uppfylla villkoren för att kallas äktenskap. De hade velat behålla skillnaden mellan partnerskap och äktenskap. För några handlar detta om att kyrkan inte har mandat att utvidga äktenskapsbegreppet till att också innefatta samkönade relationer. För andra är den principiella förmågan att ta emot barn ett avgörande äktenskapskriterium.

    Ett tema i diskussionen inför Svenska kyrkans äktenskapsbeslut 2009 var hur det skulle påverka våra ekumeniska relationer. Några menade att Svenska kyrkan inte på egen hand borde fatta ett beslut, som borde fattas av kyrkorna gemensamt. Andra menade att Svenska kyrkan har ett ansvar gentemot hbtq-personer i andra kyrkor att genom sitt beslut gå före och visa på en möjlig väg för flera.

    Bisexualitet

    De ställningstaganden som gjorts gällande samkönade relationer gäller naturligtvis oavsett om de som ingår en sådan relation räknar sig som homosexuella eller bisexuella. De ställningstaganden som handlar om att ta avstånd från diskriminering och förakt mot hbtq-personer inkluderar, vilket bokstaven b signalerar, bisexuella personer.

    Transsexualitet

    Transsexualitet Svenska kyrkan har inte gjort några officiella teologiska ställningstaganden gällande transfrågor, men har gjort vissa ställningstagande där transpersoners rättigheter lyfts fram, bland annat processmodellen Regnbågsnyckeln, efter beslut i kyrkomötet samt genom remissvaret över betänkandet Transpersoner i Sverige - Förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor (SOU 2017:92). Det finns några få präster som genomgått transition och bytt juridisk könstillhörighet. Detta har inte lett till någon omprövning av deras möjligheter att utöva sin vigningstjänst.

    Queer

    Queer är ett samlingsbegrepp, som dels innefattar ett kritiskt förhållningssätt till de normer om kön och sexualitet, som ofta tas för givna i samhället, dels är en beteckning som används av personer, som inte vill definiera sig själva utifrån sexuell läggning och könsidentitet. I uppdraget från Kyrkomöte och Kyrkostyrelse att arbeta med hbt-certifiering och med en processmodell för hbt-kompetens ligger att också reflektera över samhällets normer kring sexualitet och könsidentitet. En sådan reflektion är nödvändig för att kunna komma åt frågor om diskriminering och förakt.

    Redaktör och innehållsansvarig
    Anna Lundgren, Avdelningen för kyrkoliv
    Uppdaterad
    2019-11-19
    X
    Dokumentid: 1308532- Webid: 1308491 - Unitid: 2147483098