Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    HBTQ-kompetens

    Historia

    Foto: Magnus Aronson/IKON

    Fram till 1944 var homosexuella handlingar straffbara i Sverige, med straffarbete upp till två år som påföljd, och fram till 1979 var homosexualitet klassat som en sjukdom enligt Socialstyrelsen. Svenska kyrkan har bearbetat och samtalat om homosexuellas rättigheter och samlevnadsfrågor under flera decennier. "

     

    Nedan följer några viktiga årtal och beslut i fråga om homosexuell samlevnad. Statliga beslut står i kursiv stil och Svenska kyrkans beslut i normal stil. Länkarna leder till pdf-filer med originaldokumenten. De finns också för nedladdning längst ner på sidan.

    1951 
    Svenska kyrkans biskopar ger ut ett biskopsbrev riktat till Svenska kyrkans präster, Ett brev i en folkets livsfråga. De ser ”sexualproblemet” som ett av tidens mest allvarstyngda och svårbemästrade problem. Sexualiteten har positiva värden som äventyras ”om de av Skaparen givna normerna för mänsklig sammanlevnad icke beaktas och sexuallivet betraktas främst utifrån den enskildes njutningskrav och lyckobegär”.

    I brevet säger biskoparna bland annat:

    • att sexuellt umgänge före och utanför äktenskapet (mellan man och kvinna) är synd
    • att äktenskap utan vilja att ha barn är felaktigt inriktat
    • att sexuellt umgänge inte bara har barn som mål, utan ett egenvärde. Därför kan preventivmedel användas inom äktenskapet.
    • att ”den som övar homosexuella handlingar bryter mot Guds bud”
    • att ”det behövs andra medel än fängelsestraff för att rädda en homosexuellt inriktad människa” och att ”den ärligt kämpande bör få uppmuntran och förståelse”
    • att det är ”en angelägen uppgift för läkarvetenskapen att bota homosexuella från deras abnorma drift”
    • att homosexuella ”som ej har stark karaktär” inte bör få befatta sig med ungdomar på grund av risken för förförelse.

    Biskopsbrevets syn på homosexualitet ligger i linje med samtidens lagstiftning. Den ses som en sjukdom och ”abnorm drift” snarare än ett brottsligt beteende. Här finns en strävan att hjälpa dem som ses som drabbade, men också ett entydigt avståndstagande från homosexuella handlingar som sådana, liksom från allt sexuellt umgänge utanför det heterosexuella, livslånga äktenskapet. Samtidigt uttrycks här en syn på sexualiteten som en positiv faktor för äkta makars relation, med ett egenvärde utanför barnalstrandet. Detta bejakande av sexualitetens roll i en parrelation kommer längre fram att vidgas till att gälla även inom samkönade relationer.

    1972
    Biskopsmötet tillsätter en utredning som resulterar i boken De homosexuella och kyrkan (1974). I boken dras slutsatser som är radikala för sin tid. Homosexualitet ses som en läggning som kan vara ”genuin”, det vill säga djupt grundad i personen, och inte ett frivilligt val. En slutsats av detta blir att det ur ”psykologiska synpunkter är angeläget, att de homosexuella uppnår varaktiga och stabila förbindelser” och att kyrkan bör stödja och bejaka en varaktig homosexuell gemenskap, byggd på kärlek och vilja till varaktig trohet. Utredningen pekar på möjligheten till en välsignelseakt, men avvisar äktenskap för homosexuella. Utredningen menar också att ”inga hinder principiellt skulle föreligga för en homosexuell att inneha kyrkliga tjänster”. Utredningen leder inte till några konkreta beslut i Kyrkomötet, men inleder en period av debatt, diskussioner och nya utredningar.

    1975
    Äktenskap och familj i kristen belysning, Rapport från den officiella luthersk-katolska samtalsgruppen i Sverige publiceras. Rapporten avläggs efter fem års gemensamt arbete. Den betonar det relativt stora mått av samsyn som finns och uttrycker en önskan om att arbeta vidare för att ännu mer närma sig varandra teologiskt. Den gemensamma utgångspunkten är att äktenskapet är för en man och en kvinna. Men "Kyrkornas principiella inställning i äktenskapsfrågan innebär inte, att människor som lever vid sidan av det ideala äktenskapliga och sexuella mönstret skulle stå utanför Guds kärlek".

    1978
    Samma lagliga åldersgräns (15 år) för homosexuellt som för heterosexuellt umgänge införs. Tidigare var åldersgränsen för homosexuellt umgänge 18 år.

    1979
    Homosexualitet tas bort ut Socialstyrelsens register över sjukdomar och betraktas inte längre som en psykisk sjukdom.

    1984
    Riksdagens utredning Homosexuella och samhället, SOU 1984:63 publiceras. I utredningen föreslås bland annat att samlevnad mellan två personer av samma kön ska jämställas från rättslig synpunkt i vissa avseenden med det som lagstiftningen kallar samlevnad under äktenskapsliknande former, att homosexuella ska jämställas med andra minoritetsgrupper som skyddas mot diskriminering.

    1985
    Ärkebiskopen avger sitt remissvar på Riksdagens utredning. I detta råder han homosexuella att leva i celibat och vänskap.

    Kyrkomötet behandlar en motion, som är kritisk Riksdagens utredning. Motionärerna är oroliga för att präster och andra i Svenska kyrkan utifrån sin ”bibelbestämda övertygelse” inte ska kunna uttrycka sig negativt om homosexualitet eller ”vägra någon anställning för att han eller hon är aktivt homosexuell”. Läronämnden säger i sitt yttrande att en präst i sitt tal om homosexuella måste avhålla sig från allt som är kränkande och beakta sin själavårdande uppgift.

    Samtalsgruppen Kyrkan och de homosexuella tillsätts.

    1988 
    Sambolagen införs och gäller för både hetero- och homosexuella par.

    Utredningen En fråga om kärlek. Homosexuella i kyrkan. En bok från samtalsgruppen Kyrkan och de homosexuella läggs fram. Titeln visar en medvetenhet om att homosexuella finns i kyrkans församlingar. De är också "kyrkan", inte en utanförstående motpart. Utredningen tog för första gången in hbtq-personers egna erfarenheter, bland annat genom EKHO:s medverkan. I utredningen vidareutvecklas tanken på homosexualitet som en form av mänsklig kärlek likvärdig med heterosexualitet. Utredningen lämnar förslag till välsignelse- och förbönsgudstjänst för homosexuella par.

    På Kyrkomötet väcks en motion om att ett förslag till kyrklig välsignelseakt för homosexuella par ska utarbetas. Utskottet som behandlar motionen menar att vi fortfarande har för dålig kunskap och att frågan behöver studeras ytterligare. Bland annat behöver det klargöras vad en välsignelsehandling innebär. De menar att begreppet äktenskap bör reserveras för heterosexuell samlevnad efter vigsel och menar att tiden ännu inte är mogen för välsignelse av homosexuella par. Kyrkomötet beslutar att tillsätta en ny utredning, sammansatt av både förespråkare och motståndare till homosexuell samlevnad. Uppdraget blir att utreda kyrkans förhållningssätt till homosexualiteten och dess konsekvenser i kyrkans själavård, förkunnelse och undervisning. Utredningen arbetar i sex år och rapporten blir färdig 1994.

    1992
    Svenska kyrkans forskningsråd utkommer med boken Kyrkbröllop (Tro & Tanke 1992:9). Under rubriken "Äktenskapets sakramentalitet" skriver Sven-Erik Brodd om äktenskapets teologiska motivering. Han konstaterar att den luthersk-katolska samtalsgruppens arbete från 1975 knappast beaktats i Sverige och menar att äktenskapsteologin i Svenska kyrkan i stort sett lyst med sin frånvaro. Brodd argumenterar för att äktenskap (man-kvinna) mellan två döpta ska förstås i sakramentala termer. 

    1994
    Rapporten Kyrkan och homosexualiteten (Svenska kyrkans utredningar 1994:8)offentliggörs. Den redovisar två olika linjer. Båda linjerna är eniga om att homosexuella inte ska diskrimineras men de är oeniga i frågan om välsignelse av homosexuell samlevnad. Utredningen går på remiss till 2500 organ, men endast 17 svarar. När Centralstyrelsen rapporterar till Kyrkomötet efter remissrundan pekar de på delade åsikter i församlingarna och att det är ett svårt och känsligt ämne att diskutera.

    Centralstyrelsen avger remissvar inför partnerskapslagen. I remissvaret avstyrker de lagförslaget. De menar att sexualiteten hör hemma inom äktenskapet och avvisar en välsignelseakt. Tillsammans med flera andra kristna samfund förordar de att en lag om ”hushållsgemenskap” borde införas i stället för partnerskapslagen. En sådan lag skulle göra det möjligt för personer som lever i samma hushåll, oavsett om det är vuxna syskon, religiösa kommuniteter, goda vänner eller homosexuella par, att genom registrering skapa ekonomisk och juridisk trygghet.

    En motion om att Svenska kyrkan ska ha beredskap inför ett införande av registrerat partnerskap behandlas i Kyrkomötet. Beslutet blir att Kyrkostyrelsen ska se över frågan om vilka konsekvenser den nya lagen kan få och komma med förslag på ett genomtänkt pastoralt handlande.

    I december 1994, när Riksdagen antagit partnerskapslagen, kommer biskopsmötet med Pastorala råd angående förbön för dem som ingått partnerskap. I råden sägs att präst inte ska medverka vid själva registreringen av partnerskap. Förbön kan hållas inom den enskilda själavårdens ram men inte som en officiell akt. Det innebär i praktiken att släkt och vänner inte kan närvara. I de pastorala råden ges ett förslag till ordning för sådan förbön. Det görs också klart att präster inte har skyldighet att medverka, utan att detta är ett frivilligt åtagande.  

    1995
    Lagen om registrerat partnerskap för homosexuella träder i kraft den 1 januari.

    Ett par motioner behandlas i Kyrkomötet, som är kritiska mot 'biskoparnas homosexteologi'. Läronämnden, där samtliga biskopar ingår, konstaterar i sitt yttrande till kyrkomötet att kyrkan har bidragit till förtryck av homosexuella. Vår kunskap är större idag och i den ingår att det finns en ”genuin” homosexuell inriktning hos vissa människor. All bibelläsning innebär tolkning och genom tiderna har kyrkan ändrat uppfattning om till exempel slaveri, dödsstraff och kvinnans underordning. I kyrkans bibeltolkning måste hänsyn tas till nutida erfarenheter och fakta. Därför, menar Läronämnden, bör Svenska kyrkan inte uttala att homosexuellt partnerskap är moraliskt orätt, utan i stället bejaka det. Sexuella relationer ska präglas av gemenskap, trohet, ansvar och unicitet (inriktning mot en enda person) och partnerskap är ett sätt att stödja detta. Läronämnden menar att olika uppfattningar om homosexuell samlevnad kan rymmas inom Svenska kyrkan: ”I det nödvändiga enhet, i det som låter sig diskuteras frihet, och i allt kärlek”. De ser inga hinder för att se över förutsättningen för en offentlig förböns- eller välsignelseakt. 

    I ett samtalsunderlag från Centralstyrelsen till Kyrkomötet uttrycks en samlad syn på äktenskap och partnerskap. Här sägs att äktenskapet är samhällets grundläggande enhet. Andra typer av varaktiga, nära relationer har sitt värde, men de bör skiljas från äktenskapet. I texten förs också resonemang om olika sätt att tolka bibeln i relation till homosexuell samlevnad. Slutligen konstateras att samstämmighet om homosexualitet och homosexuellt samliv saknas och att utrymme för olika uppfattningar bör finnas inom samma kyrka.

    1997
    I kyrkomötet väcks en motion om välsignelseakt för homosexuella i öppet kyrkorum. Utskottet menar att den teologiska bearbetningen inte är färdig och att detta måste göras innan man kan ändra kyrkans ordningar. De menar också att biskoparnas pastorala råd bör bearbetas.

    1998
    Svenska kyrkans teologiska kommitté får i uppdrag av Centralstyrelsen och Kyrkomötet att fortsätta bearbetningen av de principiella frågorna kring homosexuell samlevnad.

    1999
    Lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell orientering införs.

    Biskoparna omarbetar sina pastorala råd angående förbön för dem som ingått partnerskap. Råden gör det möjligt för anhöriga att närvara. Förbönen ses som en del av den församlingsvårdande verksamheten. Om prästen inte vill medverka skall kontakt förmedlas med en annan präst, så att paret kan få förbönsakten genomförd.

    2001
    Statens utredning Barn i homosexuella familjer, SOU 2001:10 publiceras. Här är länkar till del 1, del 2, del 3 och del 4.

    Kyrkostyrelsen lämnar remissvar angående homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar. Remissvaret bejakar styv​föräldraadoption men säger nej till att homosexuella par utan barn ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta motiveras utifrån risken att adoptivbarn skulle bli ytterligare utsatta genom att homosexuella parrelationer ännu inte är allmänt accepterade i samhället.

    2002
    Riksdagen röstar ja för homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar. 

    Lagen om äggdonation antas.

    Teologiska kommitténs samtalsdokument Homosexuella i kyrkan läggs fram för Kyrkomötet. Utgångspunkten tas i den "tystnadens kultur" som länge präglat de homosexuellas situation i samhälle och kyrka. I kyrkomötets beslut ingår att inbjuda till samtal på bred front i stift och församlingar för att öka kunskapen och för att främja homosexuellas inkludering.

    Frågan om vigselrätt och förrättande av partnerskap tas upp i Kyrkomötet. Kyrkomötet uttalar att det är teologiskt och principiellt möjligt både med kyrklig och civil vigsel. Kyrkans vigselrätt har stark förankring i samhället och inga initiativ bör tas för att ändra detta.

    2003
    Hets på grund av sexuell läggning inkluderas i lagen om hets mot folkgrupp.

    Projektet Normgivande mångfald pågår, där Svenska kyrkans församlingsförbund arbetar tillsammans med försvarsmakten, rikspolisstyrelsen, Ekumeniska gruppen för kristna hbtq-personer (EKHO) och fackliga organisationer mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

    Kyrkomötet avslår en motion om att uttala att äktenskapet är en förening mellan man och kvinna grundat på vår kyrkas tradition, bibel och bekännelseskrifter. Kyrkomötet beslutar också att värna den kyrkliga vigselrätten och att ett arbetsmaterial med förslag till kyrklig akt för ingående av partnerskap och analys av dess konsekvenser ska tas fram.

    2004
    Teologiska kommittén anordnade en tv-sänd hearing kring ”Kärlek, samlevnad och äktenskap”.Forskare och andra sakkunniga samt företrädare för samhällsinstitutioner och olika kyrkor och trostraditioner sökte precisera centrala frågeställningar och ge underlag till Svenska kyrkans ställningstaganden i samlevnadsfrågor.

    2005
    Kyrkostyrelsen lägger fram en skrivelse om samlevnadsfrågor till Kyrkomötet. Skrivelsen går igenom ett antal teologiska frågor som rör samlevnad. Bland annat resonerar den om vilka källor kyrkan har för att ta ställning i etiska frågor och hur de används. Hur ska bibelord tolkas och vägas mot till exempel psykologisk och medicinsk sakkunskap? Kyrkomötet beslutar, enligt utskottets förslag, om en ordning, det vill säga en kyrklig akt för välsignelse över registrerat partnerskap. I beslutet förtydligar Kyrkomötet sitt ställningstagande och beslutar att:

    • Det är uteslutet att fördöma den homosexuella personen eller att skuldbelägga den homosexuella orienteringen.
    • Kyrkan skall aktivt motverka diskriminering av personer på grund av sexuell orientering.
    • Svenska kyrkan bör inte sanktionera eller driva en organiserad verksamhet i syfte att ”bota”  homosexuella från deras läggning.
    • Homosexuell orientering, eller ett liv i partnerskap, är inte ett motiv för att vägras vigning till kyrklig tjänst.

    2007
    Statens utredning Ändrad könstillhörighet, SOU 2007:16 publiceras. Lagförslaget innehåller bl.a. bestämmelser om villkor för ändring av könstillhörighet och om verkan av ett sådant beslut.

    Kyrkostyrelsen svarar på statens utredning om ändrad könstillhörighet. Remissvaret stödjer fortsatt tvångssterilisering av transpersoner som genomgår könskorrigeringar.

    Boken Uppdrag samliv. Om äktenskap och samlevnad publiceras. Den utgör ett led i Teologiska kommitténs fördjupande arbete och innehåller ett antal artiklar om  olika aspekter av samlevnad, kön och äktenskapsteologi skrivna av forskare och teologer.

     

    2009
    Boken Kärlekens förändrade landskap. Teologi om samlevnad publiceras. Den utgör fortsättningen av Teologiska kommitténs arbete med samlevnadsteologi och innehåller artiklar om relationsmönster i samtiden, tolkningar av begrepp som kärlek och trohet m.m. 

    Kyrkomötet beslutar om att äktenskapet kan omfatta såväl par av olika kön som par av samma kön och om en vigselordning för både homo- och heterosexuella par. Kyrkomötet konstaterar att det går att hantera olika synsätt i vigselfrågorna utan vare sig absolut vigselplikt eller reglerade bestämmelser om väjningsrätt. Den som är medlem i Svenska kyrkan har rätt att gifta sig i dess ordning. Däremot är inte varje enskild präst skyldig att genomföra en vigsel. Det ligger på kyrkoherdens ansvar att se till att det finns en präst som kan genomföra vigseln. Detta gäller både för vigsel av samkönade och för vigsel av olikkönade par.

    Svenska kyrkan viger sin första biskop som är öppet homosexuell och lever i en samkönad relation.

    2010
    Kyrkomötet beslutar att uppmuntra stiften att anordna utbildning i hbt-frågor, det vill säga i frågor som rör homo- och bisexuella samt transpersoner.

    2011
    Svenska kyrkans första öppet transsexuella kyrkoherde kommer ut inför sina arbetskamrater.​

    2012
    Försöksordningarna i förslaget till ny kyrkohandbok innehåller en enda vigselordning, som är densamma för samkönade par som för olikkönade.

    Svenska kyrkan ordnar, i samarbete med Svenska kyrkans unga, Sigtuna folkhögskola och Sensus studieförbund en utbildningskonferens på temat Livgivande mångfald.

    2013
    Kyrkostyrelsen får i uppdrag att uppmuntra alla stift att sträva efter att i möjligaste mån genomföra hbt-certifiering på arbetsplatser i Svenska kyrkan. En förstudie genomförs och arbete med en processmodell sätts igång.

    Internationella nämnden fastställer Svenska kyrkans SRHR-position, ett policydokument för det internationella arbetet om sexuell och reproduktiv hälsa.

    2016
    Processmodellen Regnbågsnyckeln, som utarbetats av Växjö stift, EKHO och studieförbundet Sensus prövas i några pilotförsamlingar under 2016-2017. Från 2018 erbjuds modellen till alla stift och församlingar i Svenska kyrkan.

    Kyrkomötet behandlar en motion om att utreda hur personer utanför heteronormen bemöts. Utskottet bejakar motionens intention men menar att en utredning inte är rätta vägen att gå. Kyrkomötet avslår motionen.

    Kyrkomötet behandlar också en motion som vill göra viljan att viga samkönade par till ett villkor för prästvigning. Läronämnden uttrycker sig starkt emot ett sådant villkor. De menar att det är biskopens ansvar att pröva prästkandidaters lämplighet och att det även fortsatt måste finnas utrymme för olika uppfattningar om vigsel av samkönade par i Svenska kyrkan. Efter lång debatt beslutade Kyrkomötet att det ska utredas vilka åtgärder som behöver vidtas för att inte samkönade par ska diskrimineras i samband med kyrkliga handlingar.

     

    Redaktör
    Innehållsansvarig
    Uppdaterad
    2019-11-14
    X
    Dokumentid: 1308530- Webid: 1308491 - Unitid: 2147483098