Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    Migration

    Religionsmöten och religionsdialog

    Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem – den gyllene regeln kallar oss att möta andra så som vi själva skulle vilja bli bemötta. Det gäller också i mötet med människor med annan tro och andra religiösa traditioner.

     

    Kan vi låna ut kyrkorummet eller en annan församlingslokal till muslimsk bön?

    Att välkomna in ”hemlösa” från andra trostraditioner till att förrätta egen bön och gudstjänst är inte unikt, vare sig i Sverige eller ute i världen. Det är något även synagogor gjort för muslimer och muslimer för judar. När en moské i Peterborough i Kanada 2015 utsattes för ett brandattentat turades stadens kyrkor och synagoga om att vara värdar för fredagsbönen. Först ut var synagogan. De muslimer som kom dit för att be bjöds på tårta med texten ”Synagogan Beth Israel välkomnar församlingen Masjid Al-Salaam”. Du kan läsa mer om detta här (på engelska). 

    Om asylsökande som är muslimer saknar en lokal att be i kan det vara en stark solidaritetshandling från kyrkans sida att låna ut en lokal, särskilt under högtider som fastemånaden Ramadan, då det för många är av särskild betydelse att få komma samman. Detta gäller självklart även andra troende. Det kan av hänsyn till alla parter vara ett symboliskt mer neutralt rum än själva kyrkorummet, till exempel ett församlingshem. I grunden måste det handla om att hantera uppkomna behov på ett respektfullt och lokalt förankrat sätt, i dialog.

    Kan vi be och fira gudstjänst tillsammans, fast vi tillhör olika religioner?

    I SKR:s skrift Kan vi be tillsammans? beskrivs tre olika former för interreligiös bön:

    • Närvara vid varandras bön.Här handlar det om att vara gäst vid ett annat trossamfunds gudstjänst. Det står var och en fritt att se sig som enbart åskådare eller som en deltagare som instämmer i böner och känner förkunnelsen som ett tilltal. Kristna kan på detta sätt närvara vid gudstjänster i andra religioners sammanhang.
    • Be sida vid sida. Här firar man en gemensam gudstjänst, men var och en läser och ber sitt samfunds texter och böner. Andemeningen är att alla ska känna sig delaktiga i det som sägs – vilket inte behöver innebära att man avstår från det som är unikt. Kristna ska alltså inte generellt avstå från att tala om Jesus Kristus eller Gud som treenig vid sådana tillfällen. I speciella situationer kan det dock vara pastoralt motiverat att välja andra formuleringar än ”i Jesu namn” eller treenighetsformeln. Till exempel kan man välja formuleringen ”I Guds den barmhärtiges namn”. En gemensam gudstjänst förutsätter att alla har godkänt varandras bidrag och att man inte använder medvetet provocerande material.
    • Be tillsammans. Här formulerar man gemensamma texter och böner som inte exklusivt är sprungna ur någon tradition. Detta förutsätter att det finns en förtroendefull relation, byggd på tidigare samarbete mellan deltagarna. Att utforma en sådan gudstjänst kräver stor medvetenhet om skillnaden mellan att betona det gemensamma för olika traditioner och att hamna i synkretism. Psaltaren innehåller många psalmer som är möjliga att använda inte bara för judar och kristna utan även för muslimer. Detsamma har ofta visat sig gälla Herrens bön, utan treenighetsformeln.

    I de kyrkliga handlingarnas sammanhang är den första formen vanligast: att människor från andra trostraditioner är närvarande vid våra gudstjänster. Att be sida vid sida kan också bli aktuellt. En imam eller rabbin kan till exempel inbjudas att be en text eller be en bön från sin tradition vid en begravningsgudstjänst. På motsvarande sätt kan en präst i Svenska kyrkan medverka i annat trossamfunds gudstjänster. I alla gudstjänster i Svenska kyrkans ordning där det förekommer inslag från andra trostraditioner är det prästen som ansvarar för att det som ingår inte är oförenligt med vår kyrkas bekännelse.

    I praktiken är det inte ovanligt att olika former blandas i samma interreligiösa gudstjänster. Återigen gäller grundregeln att det hela måste hanteras på ett respektfullt och lokalt förankrat sätt, i dialog.

    Kan ungdomar med olika tro vara med i konfirmandundervisningen?

     Det finns inget som hindrar att ungdomar från andra religiösa traditioner deltar i den verksamhet som leder fram till konfirmation. Konfirmationen innebär  en aktualisering av dopet och en välsignelsehandling, men är också ett  värdefullt redskap i en ung människas identitetssökande. I ett samhälle där kulturer möts är det viktigt att hjälpa ungdomar att söka sin identitet i dialog och samspel med – inte i motsättning till – människor med annan tro.

    Sann mot sig själv, öppen för andra, är ett mål med konfirmationen. Men ansvariga måste försäkra sig om att föräldrarna vet vad konfirmationsundervisningen innebär och att de ger sin tillåtelse. Om det finns en lokal andlig ledare, till exempel en imam, som ungdomen och ungdomens föräldrar står i någon relation till, bör denne bli informerad och helst införstådd med vad som sker. När medarbetare i Svenska kyrkan har god kunskap om och kan knyta an till andra religioner och traditioner ger det en särskild dimension åt konfirmandtiden, för alla deltagare. 

     

    Redaktör och innehållsansvarig
    Support Migration, Migration
    Uppdaterad
    2021-12-14
    X
    Dokumentid: 1270404- Webid: 1265604 - Unitid: 2147483133