Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    Migration

    Ett öppet församlingsliv

    Att arbeta för och med människor som är nya i Sverige kan ses som en naturlig del av kyrkans diakonala uppdrag. Genom att välkomna dem in i verksamheten bidrar man till både ett öppet församlingsliv och ett öppet samhälle.

     

    Vad är församlingens uppdrag?

     I den teologiska grundtexten här på Support migrations intranät står det: ”Kristen tro vilar på övertygelsen att vi är en enda mänsklighet och att vi har ansvar för varandra. Den gyllene regeln hjälper oss att se det självklara: framför dig står en som är som du."​

    Kyrkoordningens andra kapitel säger att församlingen har ansvar för den kyrkliga verksamheten för alla som vistas i församlingen (det så kallade vistelsebegreppet). Församlingens engagemang kan göra stor skillnad för asylsökande och nyanlända personer som vistas inom dess område. En del av hjälpen handlar om praktiska saker som mat och boende, men den största nyttan finns i församlingens olika aktiviteter där människor erbjuds ett socialt sammanhang. 

    Ett viktigt ord i detta sammanhang är ”ömsesidighet”. Verksamhet med och för människor som har behövt fly är inte något ensidigt arbete som ”vi” utför för ”dem”. Tvärtom kan många församlingar berätta om hur församlingslivet berikats genom att man bjudit in personer som är nya i Sverige till gemenskap, både i gudstjänst och genom aktiviteter. Det är möten som stimulerar och ger glädje. Människor med olika bakgrund har lärt känna varandra, ibland blivit vänner för livet. Man har fått ny kunskap och nya perspektiv. Det som sker i församlingen är också betydelsefullt för lokalsamhället, både det offentliga och civilsamhället. Många har stort förtroende för Svenska kyrkans församlingar, vilket gör att de kan fungera som nav för samverkan. Det är ofta just församlingen som har möjlighet att erbjuda lokaler för exempelvis läxläsning, musik och språkträning.     

    Du kan läsa mer om församlingens diakonala uppdrag i Ett biskopsbrev om diakoni

    Hur förankras arbetet för och med människor som är nya i Sverige?

    En förutsättning för att verksamheten ska bli stabil och långsiktig är att den är förankrad i organisationen. Att arbetet är förankrat är särskilt viktigt för de människor som man möter; att de vet att hela församlingen och inte bara enstaka anställda eller ideella står bakom verksamheten. Det är också så att arbetet går lättare och blir roligare om hela församlingen - förtroendevalda, chefer, anställda och frivilliga - är involverade och engagerade.

    Förankring innebär inte bara att enskilda anställda ber om tillåtelse att arbeta med en viss fråga. Snarare handlar det om att församlingen väljer inriktning, gör ekonomiska prioriteringar och synliggör inriktningen i olika styrdokumenten. Församlingsinstruktionen är församlingens programförklaring och det dokument som lägger grunden för all verksamhet. På så vis är församlingsinstruktionen central för att förankra arbetet migrations- och integrationsfrågor i hela församlingen. Arbetet med instruktionen involverar ofta många i församlingen och blir också en bra bas för verksamhetsplanen och budgetarbetet.       

    Hur inleder församlingen sitt arbete?

    Många församlingar arbetar sedan lång tid med och för människor som är nya i Sverige. I lägen där brådskande insatser krävs har man kanske inte möjlighet att göra omfattande behovsanalyser, men det är alltid bra att diskutera struktur och arbetsmetoder innan nya, mer långsiktiga projekt startas upp.

    Det första som församlingen bör göra innan men börjar arbeta för att bjuda in människor som är nya i Sverige i sin verksamhet är att prata med de som man vill nå ut till. Vilka behov och önskemål har de människor som bor i närområdet? Vilka fallgropar kan de se och hur kan man undvika dem? I ivern att hjälpa kan det ibland vara lätt att glömma bort att det är dessa personers erfarenheter och kunskaper som är de allra viktigaste redskapen för att församlingen framgångsrikt ska kunna erbjuda inkluderande mötesplatser.

    Omvärldsanalysen uppmärksammar förutsättningar och fallgropar

    Nästa steg i planeringen är att göra en omvärldsanalys. En enkel omvärldsanalys kan bestå i att man tittar på en karta över församlingen.Har Migrationsverket någon mottagningsenhet, ett anläggningsboende eller ett förvar i församlingen? Finns det arbetsplatser där många nyanlända personer arbetar? Finns det skolor med barn som är asylsökande eller nyanlända? Finns det ett mottagande av ensamkommande barn? Finns det främlingsfientliga och rasistiska grupperingar på orten? Vidare kan det vara bra att ta reda på vilka planer Migrationsverket och kommunen har för sitt arbete med mottagandet av människor på flykt. Behoven kan till exempel ändras om ett nytt boenden öppnas. Man behöver förstås också inventera vilka kontaktytor och samarbeten församlingen redan har, både med kommunen och med andra samfund och frivilligorganisationer.  

    Skapa förutsättningar för gemenskap​

    Arbete med och för människor som är nya i Sverige innebär ofta att man startar nya typer av aktiviteter. Här kan man dock behöva tänka efter. Vill församlingen verkligen organisera verksamheten så att asylsökande och nyanlända hamnar i egna grupper? Eller vill man hellre försöka integrera den nya verksamheten i församlingens ordinarie arbete? En ledstjärna för hur man lägger upp arbetet måste vara att undvika ett vi-och-de-tänkande och att skapa förutsättningar för gemenskap.

    Mot denna bakgrund kan man ställa ett antal frågor. Vilka behov finns? Vad gör kommunen och andra offentliga aktörer? Vad kan civilsamhällets organisationer göra? Vad kan ske i samverkan? Vilken kan församlingens särskilda roll bli? Hur bidrar vi bäst? Det är viktigt att komma ihåg att de människor som nu kommer till vårt land inte utgör en enhetlig grupp. Varje flicka, kvinna, pojke och man har sin egen unika historia. De praktiska förutsättningarna för att kunna etablera sig i ett nytt land ser också olika ut. Vissa har hög utbildning och lång yrkeserfarenhet; andra har kort skolgång. Ytterligare en sak att vara uppmärksam på är de olika förutsättningar som kan gälla för kvinnor och män, flickor och pojkar. Hur kan man utforma verksamheten så att den stärker varje individ och ger hen handlingsutrymme?

    Det finns alltså inte en verksamhetsmodell som passar alla och överallt. För att bli framgångsrikt behöver arbetet präglas av intresse, lyhördhet och flexibilitet. Det viktigaste blir till syvende och sist att fråga och resonera med de som verksamheten riktar sig till. Vad tycker de är viktigt? Vilka arbetsformer fungerar? Hur vill de själva bidra till församlingens arbete? Samtal och samarbete är grunden för en bra verksamhet.   

    Vad krävs för att alla ska känna sig välkomna?

    Det finns mycket som man behöver tänka på när församlingen planerar sin verksamhet. En viktig sak är att fundera över hur man får alla att känna sig välkomna oavsett kön, ålder, etnicitet eller andra förutsättningar som människor ofta delas upp i grupper efter. Ett bra sätt att undvika att någon känner sig ovälkommen är att se till att de som aktiviteten främst är till för är med och planerar den. Till exempel kan personer som vill öva svenska vara med och bestämma hur språkkaféet ska organiseras, och de som vill lära sig att cykla kan planera cykelskolans träffar.

    Personer med olika bakgrunder behövs

    För att en aktivitet ska kunna ha förutsättningar att bli en mötesplats för integration är det viktigt att personer med olika bakgrund, erfarenheter och kunskaper deltar. Flerspråkiga personer och de som har egenerfarenhet av flykt spelar en viktig roll när de som nyligen har kommit hit vill lära sig hur saker och ting fungerar i Sverige. Det är även viktigt att se till att tillräckligt många svenskspråkiga personer deltar i aktiviteterna så att språkträning blir ett självklart och vardagligt inslag.

    Uppfattningar om kvinnligt och manligt påverkar​

    Föreställningar om könsroller och könstillhörighet påverkar hur man blir bemött och hur man bemöter andra. Det påverkar vilken tillgång man har till rättigheter, resurser, makt och inflytande i samhället. Det påverkar också vårt eget beteende, eftersom det styrs av de förväntningar som finns på oss som man, kvinna, pojke respektive flicka.  Uppfattningarna styrs av sociala, kulturella och historiska normer om vad det innebär att vara kvinna eller man. Dessa föreställningar, som finns i alla kulturer men som kan ta sig olika uttryck beroende på var man bor, brukar kallas genus.

    Genus innebär att kvinnors och mäns situation och möjligheter skiljer sig åt beroende på var de befinner sig i världen. Vad som ses som lämpligt att kvinnor kan göra i ett land kan vara förbjudet i ett annat. Sveriges regering och Svenska kyrkan arbetar för att det inte skall finnas någon skillnad mellan kvinnor och mäns förutsättningar och handlingsutrymme. Vi vill att de skall vara jämställda, det vill säga ha samma tillgång till resurser, rättigheter, makt och inflytande, oavsett var de befinner sig i världen. Detta gäller även i vårt och de svenska myndigheternas arbete tillsammans med människor som nyligen har kommit hit. Det är dock inte alltid så lätt att behandla män och kvinnor jämställt, eftersom vi själva styrs av omedvetna sociala beteende och förväntningar. Exempelvis är det lätt att tro att kvinnor behöver mer skydd och hjälp än män i utsatta situationer. Eller så kanske vi ger mer resurser till män än till kvinnor. Detta sker utan att vi tänker på det, eftersom vi styrs av föreställningar som har varit en del av vårt samhälle och vår vardag under lång tid. ​

    Välkomna alla​

    När man arbetar med människor i utsatta situationer är det viktig att försöka bli medveten om ens egna underliggande föreställningar för att kunna ge stöd utifrån mäns, kvinnors, pojkars respektive flickors verkliga situation. Det är lätt att det stöd vi erbjuder inte tar hänsyn till de respektive gruppernas behov och förutsättningar. Det kan också vara så att vi fastnar stereotypa föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt. Ett sätt att undvika detta är att låta varje människa själv få beskriva sina egna upplevelser och behov, och att utforma verksamheten utifrån dessa förutsättningar.​

    Det är  viktigt att man är vaksam så att inte stereotypa könsroller cementeras genom församlingens verksamhet. Det är lätt att planera utifrån förutfattade idéer om de respektive könen. Exempel på detta är när man erbjuder matlagnings- och syträffar till kvinnor och snickeri- och cykelreperationsträffar till män. Genom att erbjuda både män och kvinnor möjligheten att delta i all verksamhet, oavsett vad som anses vara manligt respektive kvinnligt,  kan man på längre sikt bidra till att luckra upp barriärer. 

    Förväntningar på församlingens anställda och ideella

    Människor som söker stöd och hjälp i Svenska kyrkan och deltar i församlingens aktiviteter kommer från olika kulturella bakgrunder med olika syn på könsroller. Detta blir i bland synligt i församlingens verksamhet. Vissa män upplever att det är lättare att prata med en annan man, precis som kvinnor kan uppleva att det är lättare att prata med en annan kvinna, och söker sig därför till personer i församlingen som är av samma kön. Man kan dock inte utgå från att detta är en regel för alla människor som är nya i Sverige, utan det varierar från individ till individ och beroende på människors bakgrund. Det är dock alltid positivt om församlingen försöker att balansera fördelningen av kvinnor och män som arbetar med de människor som nyligen har kommit hit så att man på ett otvunget sätt kan möta alla som söker stöd.  ​

    Ibland kan man som anställd eller ideell hamna i en situation där Svenska kyrkans inställning att män och kvinnor är jämställda ifrågasätts av den som deltar i verksamheten eller söker stöd. Det har förekommit att kvinnliga prästers legitimitet ifrågasätts och att manliga anställda inte förväntas göra stereotypt kvinnliga sysslor som att servera fika eller diska. Vid sådana tillfällen kan det vara bra att upprätta en dialog om Svenska kyrkans syn på könsroller och vad som är manligt och kvinnligt. 

    Diskutera ​hur eventuella konflikter ska lösas​

    Ibland uppstår trots allt problem när olika synsätt krockar i planeringen av aktiviteter. Olika åsikter om hur kvinnor, män, flickor och pojkar bör umgås med varandra kan leda till konflikter. Dessutom händer det att personer som tillhör olika etniska, kulturella eller religiösa grupper upplever att det är svårt att komma överens. Därför är det viktigt att de anställda och ideella som arbetar med aktiviteterna, tillsammans med de som aktiviteterna riktar sig mot, på förhand har diskuterat hur man ska förhålla sig till och bemöta kolliderande synsätt. Ofta har de personer som ska medverka bra idéer om hur man löser eventuella konflikter.

    Om problemen ändå skulle kvarstå måste man hålla fast vid att det i verksamheten inte får förekomma dåligt bemötande eller diskriminering på grund av kön, ålder, sexualitet eller grupptillhörighet. Det är viktigt att förmedla av Svenska kyrkan anser att alla människor är skapade till Guds avbild och att det innebär att alla skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Vi anser inte att män och kvinnor är komplementära utan de är jämställda och jämlika. I detta sammanhang kan det också vara viktigt att komma ihåg att vissa människor inte kommer att acceptera vår syn på jämställdhet, till exempel att kvinnor kan vara präster. Svenska kyrkan ska inte kompromissa med sin människosyn för att alla skall kunna delta i vår verksamhet, till exempel genom att erbjuda en manlig präst istället för en kvinnlig. Ibland  måste vi acceptera att alla inte kan delta i det arbete vi kan erbjuda.​

     

    Redaktör
    Support Migration, Migration
    Innehållsansvarig
    Anna Karlgren, Avdelningen för kyrkoliv
    Uppdaterad
    2021-12-14
    X
    Dokumentid: 1270353- Webid: 1265604 - Unitid: 2147483133