Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    Migration

    Dop och konversion i en mångreligiös kontext

    Konversion och dop hör intimt samman, då dopet kan betecknas som det sista steget i konversionsprocessen. Från församlingarnas sida kan man aldrig ta lättvindigt på dopet, vilket blir extra tydligt när det är en asylsökande person som överväger att konvertera.

     

    Vad innebär dopet i en mångreligiös kontext?

    Läran om dopet är grundläggande i den kristna tron (Matteusevangeliet 28:19-20 och Hebréerbrevet 6:1-2). Trots olika dop-praxis inom olika kristna traditioner råder enighet om vad som händer i dopet. Dopet i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn förenar den som döps med Kristus och hans kropp, Kyrkan. Dopet gestaltar därmed den verklighet som innebär att individen får ta emot det liv som Jesus Kristus har vunnit för mänskligheten.

    Det kristna dopet är framför allt ett nådemedel, som införlivar den döpte i gemenskapen med Gud och i den kristna församlingen genom tron på Jesus Kristus. Dopet är ett konkret uttryck för början och fortsättningen av vandringen i Guds nåd. En stor uppgift i alla kristna traditioner är att hjälpa de döpta att medvetet leva i och leva ut sitt dop, så att den Guds nåd som dopet gestaltar ger näring till tron, leder till omvändelse och ger motivation och kraft till ett helgat liv.

    Det mångkulturella samhället påverkar syn på dop​

    I inledningsorden i Svenska kyrkans dopordning från 1942 hette det med ord som har hämtats från 1 Timoteusbrevet 2:4:

    ”Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till sanningens kunskap”.

    Formuleringen speglar den dominerande ställning som Svenska kyrkan hade i mitten av 1900-talet, och den kan inte användas i dagens mångkulturella samhälle. Samtidigt finns det en önskan, både i Svenska kyrkan och i andra kyrkor och samfund, att nå ut med evangeliet om Jesus Kristus för att väcka tro hos nya människor. Det är lätt att koppla denna önskan till det som vi ofta kallar missionsbefallningen:

    ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla de bud som jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matteusevangeliet 28:19-20)

    Den texten läses vid varje dop i Svenska kyrkans ordning, och den tolkas gärna som dopets instiftelseord.

    Det religiösa landskapet i Sverige befinner sig i förändring. Svenska kyrkan är fortfarande det största trossamfundet, och de flesta svenskar har sina rötter i den kristna traditionen. Men till många församlingars vardag hör också möten med människor från andra religiösa traditioner. Svenska kyrkans monopolställning, som speglades i inledningsorden i dopordningen från 1942, gäller inte längre, vilket självklart får betydelse för hur dopets sakrament förvaltas. Frågan får sin belysning i biskopsbrevet De kyrkliga handlingarna i en mångreligiös kontext. Här sägs att utgångspunkten i mötet med människor av annan tro självklart är Svenska kyrkans identitet och uppdrag, men man lyfter fram tre perspektiv i dessa möten:  

    • respekten för den enskilda människan i dennes sammanhang
    • relationen till andra trossamfund
    • en genomtänkt religionsteologisk hållning.

    Sveriges kristna råd (SKR) sammanfattar vad detta medför i ett svenskt perspektiv i Tio tumregler för god ekumenik, utifrån medlemskyrkornas gemensamma studier av den ekumeniska dokumentet  Charta Oecumenica. Där står bland annat att ”det är viktigt att erkänna de olika kristna traditionernas andliga gåvor, att lära av varandra och så låta sig berikas” (ur artikel 3).

    Kristet vittnesbörd i en mångreligiös värld är ett historiskt dokument från Kyrkornas världsråd, det Påvliga rådet för interreligiös dialog och Evangeliska världsalliansen. Tillsammans representerar de 90 procent av världens kristna. SKR har försökt fånga dess innehåll för ett svenskt sammanhang i häftet Kristna i möten med människor av annan tro. Där heter det i inledningen:

    "I Sverige idag möts människor från olika religioner, med olika övertygelser och med olika erfarenheter av andligt liv. Många ställer frågor om hur vi kristna ska närma oss människor med annan tro. Som kristna tror vi att den treenige Guden är källan till all sanning och kärlek. Vi är kallade att älska Gud över allting och vår nästa som oss själva. Därför är det dubbla kärleksbudet vägledande för oss i våra samtal med människor av annan tro, Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv (3 Mos 19:18,5 Mos 6:5,Mark 12:30-31)".

    Hur ska församlingen förhålla sig till asylsökande som vill konvertera?

    Det ökande antalet människor på flykt som kommer till vårt land ställer församlingarna inför stora utmaningar. Frågan om konversion och hur vi handhar dopets sakrament får en central roll. FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna anger bland annat i artikel 18 friheten ”att byta religion och trosuppfattning”. I Charta Oecumenicas andra artikel läser vi följande om konversion:

    ”Vi förbinder oss att tillerkänna varje människa friheten att utifrån sitt eget samvete välja religiös och kyrklig tillhörighet. Ingen får drivas till att konvertera genom moralisk påtryckning eller materiella fördelar. Ingen som av fri vilja konverterar får heller hindras att göra så.” 

    Konversion och dop hör intimt samman. Dopet kan betecknas som det sista steget i konversionsprocessen. Dopet beskrivs därför ofta som en ny födelse, som i den text från Romarbrevet som ofta används i våra dopgudstjänster: ”Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Romarbrevet 6:4)

    SKR har deltagit vid utbildningar för Migrationsverkets handläggare och migrationsdomstolarnas domare, och talat under rubriken ”Tro och trovärdighet – kulturella aspekter på kristen tro och vägen till kristen tro”. Här har man pekat på hur viktig den religiösa tron är för den kristna personen. I kontakterna med migrationsmyndigheterna har SKR lyft fram konversionen som en process som så småningom kan leda till dop.

    Från kyrkornas sida kan man aldrig ta lättvindigt på dopet. ”Dop hör samman med undervisning”, som biskoparna mycket riktigt skriver i sitt brev Och den processen måste självklart få ta sin tid, särskilt för människor som kommer från sammanhang där kännedomen om kristen tro är begränsad.

    I ett tidigare biskopsbrev från 1992 avrådde Svenska kyrkans biskopar från dop av asylsökande, men i det nya brevet är de mer öppna. Det finns ett par korta avsnitt om dop av konvertiter och asylsökande, där biskoparna tydligt skriver att ”asylsökande är lika välkomna in i kyrkans gemenskap som alla andra” men att dop av asylsökande ställer kyrkorna inför en rad frågor.

    Kan konversion påverka asylprocessen?

    Under en asylutredning är Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift att pröva äktheten i en konversion, och det förekommer ofta att avsikten ifrågasätts. SKR:s medverkan i Migrationsverkets utbildningar verkar ha dock ha givit myndigheterna en större förståelse för den inre processen som man genomgår i samband med konversionen. Det har inneburit att man nu inte endast utgår från de kunskapsprov om kristen tro som ibland har förekommit tidigare. Ordentliga dopbevis och intyg från den lokala församlingen är viktiga dokument för den som vill hävda äktheten i sin konversion. Här hittar du råd för intygsskrivande angående konversion under asylprocessen.​

    Även om migrationsmyndigheterna bedömer konversionen som trovärdig kan de ändå anse att det inte finns tillräckliga skäl för att asyl ska beviljas på dessa grunder. Allt beror på hur stor risken för förföljelse i hemlandet bedöms vara. Det är få stater i världen som systematiskt förföljer personer som har konverterat, men i desto fler länder utsätts religiösa minoriteter för övergrepp. En viktig dom från EU-domstolen i september 2012 (C 71/ 11 och C 99-11), som tolkade EU-ländernas skyddsgrundsdirektiv, slog fast att rätten till religionsfrihet innebär att ingen ska tvingas dölja sin tro för att undkomma förföljelse. Därför kan  de svenska migrationsmyndigheterna inte längre hävda att en konvertit kan undgå förföljelse genom att dölja sin tro och avstå från trosutövning vid återvändandet till hemlandet.

    Den bedömning som görs idag av konvertiter handlar främst om att avgöra om konversionen bygger på en genuin inre övertygelse eller inte. Man tänker att om konversionen inte är genuin, finns det heller ingen risk för förföljelse om man återvänder till hemlandet, eftersom man då inte kommer att praktisera tron. Om konversionen däremot bedöms bygga på en äkta religiös övertygelse ska rätten till religionsfrihet följas, och då måste migrationsmyndigheterna bedöma om skyddsskäl finns utifrån antagandet att man kommer att praktisera tron öppet.

    Det är svårt att ge generella råd

    Det är prästen som beslutar om konvertiten ska döpas eller inte, utifrån en pastoral omsorg. Det är svårt att ge generella råd kring dopet, men här är några grundläggande saker som måste tas i beaktande:

    • Det är viktigt att prästen försäkrar sig om att den som vill bli döpt är medveten om att dopet inte självklart betyder att man beviljas asyl.
    • En annan konsekvens av konversionen är att den kan gå ut över ens familjerelationer.
    • Ensamkommande barn medför ett särskilt ansvar. När vi döper barn under 18 år krävs målsmans tillstånd, och för ensamkommande barn agerar den gode mannen eller tillförordnad vårdnadshavare i målsmans ställe. Här krävs stor lyhördhet från församlingens sida.
    • Här hittar du en lista över sådant som är bra att tänka på för den som söker asyl i Sverige, som överväger att konvertera till kristen tro och som vill kunna åberopa konversionen i sitt asylärende .​ ​
    • Här hittar du en vägledning för församlingsmedarbetare som möter människor som vill lära sig mer om kristen tro. Vägledningen är framtagen av kyrkokansliet utifrån ett kyrkomötesuppdrag och innehåller råd och litteraturhänvisningar som kan vara användbara i undervisning om kristen tro. 

    I grunden ska vi vara glada för att människor söker sig till våra kyrkor. Självklart ska Svenska kyrkan välkomna dem in i vår gemenskap, både i gudstjänsten och i andra församlingsaktiviteter. Men vi ska vara varsamma och visa respekt för deras tidigare religionstillhörighet. Som biskoparna skriver i sitt brev: ”om den asylsökande efter moget övervägande vill döpas ska vi med glädje döpa och särskilt vinnlägga oss om att den döpte fortsatt blir en del av gemenskapen”.​

    Vägledning för möten med människor som vill lära sig mer om kristen tro

    Många av Svenska kyrkans församlingar möter människor som är nya i Sverige och som vill lära sig mer om kristen tro. För vissa handlar det om en nyfikenhet på kristendomen, medan andra på sikt har en önskan om att konvertera. Kyrkokansliet har tagit fram en vägledning med råd och material som kan vara användbar för den som möter människor som vill lära sig mer om kristen tro.

    Frågor som rör konversion är långt ifrån nya för församlingarna, men behovet av vägledning och användbart material har ökat på senare år. Det beror bland annat på att fler människor med annan religiös bakgrund än den kristna har kommit hit. Svenska kyrkans församlingar har signalerat att samlad kunskap och erfarenheter om hur man möter den som vill lära sig mer om kristen tro behövs. Detta märktes även vid Kyrkomötet 2015, där det fattades beslut om att uppdra till kyrkostyrelsen att utarbeta ett stöd inom området konversion.

    Vägledningen samlar råd som rör områden som identitet, bemötande och församlingens ansvar. I texten finns även ett urval av böcker och texter listade som kan användas av den som ansvarar för dopundervisning av personer med annan religiös bakgrund. ​

    Du hittar vägledningen här.

    Hur meddelar församlingen att en asylsökande person har döpts? 

    Nya bestämmelser om kyrkotillhörighet från och med 1 juli 2020
    Frångåendet av medborgarskap som grundläggande förutsättning för tillhörighet innebär att alla som döps i Svenska kyrkans ordning blir upptagna i Svenska kyrkan genom dopet. Kyrkostyrelsen ska alltså inte längre göra någon särskild prövning av förutsättningar för inträde för den som inte är svensk medborgare eller som är utländsk medborgare men inte bosatt i Sverige.

    Församlingen registrerar dopet i församlingens ministerialbok i kyrkobokföringssystemet (Kbok) med personens födelsedatum ÅÅÅÅMMDD och för- och efternamn samt alla uppgifter gällande dopet. När församlingen slutfört dopet i Kbok så får kyrkostyrelsen en kopia av dopregistreringen per automatik.

    För de dop som skett före 1 juli 2020 händer följande:
    Församlingen kontaktas av en handläggare på kyrkokansliet och får då bland annat information om tillvägagångssätt gällande medlemskap i Svenska kyrkan.​

    Dop och eventuell tillhörighet noteras i ett separat register hos kyrkostyrelsen för personer som inte är folkbokförda och därför inte har svenskt personnummer. Uppgifterna är inte sökbara för andra församlingar.

    Om en icke folkbokförd person blir folkbokförd och finns i kyrkostyrelsens register kopplas uppgift om dop ihop med personnumret. Handläggare på kyrkokansliet kommer att skicka ett brev till personens folkbokföringsadress med uppmaningen att kontakta församlingen för att uppdatera sitt medlemskap i Kbok.

    För de dop som sker från och med 1 juli 2020 händer följande:
    Dop och eventuell tillhörighet noteras i ett separat register hos kyrkostyrelsen för personer som inte är folkbokförda och därför inte har svenskt personnummer. Uppgifterna är inte sökbara för andra församlingar.

    Om en icke folkbokförd person blir folkbokförd och finns i kyrkostyrelsens register kopplas uppgift om dop ihop med personnumret. Personen blir tillhörig Svenska kyrkan och den församling där personen är kyrkobokförd.

    I SvKB 2009:9 Kap 3 1 § står det vilka uppgifter som ska registreras i dopboken.

    Det är viktigt att församlingen registrerar korrekt namn och födelsedatum i dopboken så att vi säkert kan avgöra att det är rätt person som blivit folkbokförd och som har uppgift om dop i Kbok. Dopnamn ska inte registreras. Uppgift om namn och födelsedatum bör kontrolleras mot någon officiell handling (svensk eller utländsk) innan registrering sker i ministerialboken. En sådan handling kan t.ex vara pass, annan identitetshandling eller handling från Migrationsverket.

    Mer information om handläggning och registrering finns i dokumentet Arbetsflöden och regelverk för kyrkobokföring .

     

    Redaktör och innehållsansvarig
    Support Migration, Migration
    Uppdaterad
    2021-10-28
    X
    Dokumentid: 1274015- Webid: 1265604 - Unitid: 2147483133