Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    Migration

    Att möta papperslösa personer

    Människor som lever utan uppehållstillstånd i Sverige, ofta kallade papperslösa eller gömda, upplever ofta att de befinner sig i en omöjlig och olösbar situation. De har inte rätt att stanna i landet, men ser heller inte återvändande som ett alternativ. Svenska kyrkan är öppen för alla människor oavsett juridisk status, och papperslösa får stöd genom församlingarnas verksamhet.

     

    Papperslösa är inte en enhetlig grupp. Orsakerna till att man känner sig tvungen att stanna i Sverige utan uppehållstillstånd varierar. Därför är det viktigt att lyssna till varje människas unika berättelse och att försöka hjälpa hen att lösa sin egen situation.   

    Tillvaron för den som lever utan uppehållstillstånd är ofta komplex. Därför skiljer sig även vad som det mest lämpliga handlingsalternativet för den som vill ge stöd från fall till fall. Att ha tillgång till en god samtalspartner och att få stöd i svåra beslut är dock mycket viktigt för de flesta. Gemensamt och centralt för Svenska kyrkans församlingar är att verka för att människovärdet alltid ska sättas i första rummet, oberoende av människors juridiska status. 

    Ska Svenska kyrkans församlingar gömma papperslösa personer?

    När man talar om människor som lever i Sverige utan uppehållstillstånd ställs ofta frågan om Svenska kyrkan ska gömma papperslösa personer. Det är en tillspetsad men relevant fråga, som knyter an till övergripande resonemang om Svenska kyrkans plats och roll i samhället. Hur agerar en kyrka som vill vara en del av samhället och respektera dess lagstiftning, men som finner att de egna övertygelserna ställer krav på ens handlande? 

    Svenska kyrkan ser sig som en del av samhället, respekterar de politiska beslut som fattas i demokratisk ordning och vill samarbeta med myndigheter och andra offentliga aktörer. Det finns sätt att stödja människor i utsatthet, praktiskt och psykosocialt, utan att för den skull verka utanför systemets ramar. Parallellt med detta arbetar vi för att för att påverka politiken i en human riktning som värnar värdighet och människovärde. Samtidigt har vi förståelse för att människor som fått avslag kan hamna i en situation där alternativet att gömma sig upplevs vara den enda utvägen. Om enskilda kristna eller en församling vill stödja detta beslut, måste det respekteras.  

    Det är inte en kristen handling att avfärda den som söker stöd

    Församlingarnas förutsättningar för att stötta papperslösa personer skiljer sig åt och det kan finnas olika uppfattningar inom en och samma församling om vilket som är det bästa sättet att göra detta. Därför går det inte att ge generella råd om hur församlingars och enskilda personers engagemang ska se ut. En tydlig utgångspunkt är dock att det inte är en kristen handling att avfärda den som söker sig till församlingen för att få hjälp. Att verka för människor som befinner sig i utsatta situationer är en del av det diakonala uppdraget och går inte att göra avkall på. 

    Församlingen behöver inte berätta att papperslösa deltar i verksamheten

    Svenska kyrkans anställda och ideella har ingen skyldighet att uppmärksamma myndigheterna på att en person som lever i Sverige utan uppehållstillstånd söker stöd i församlingen eller deltar i verksamheten. Ofta vet anställda och ideella heller inte vilken juridisk status personer i verksamheten har. Det är inte olagligt att hjälpa papperslösa personer, så länge det inte görs i vinstdrivande syfte eller med avsikt att skydda någon som är inblandad i kriminell verksamhet. 

    Dock finns det en skyldighet för anställda att anmäla till kommunens socialtjänst om man har skäl att tro att ett barn far illa och att socialnämnden behöver ingripa för att skydda barnet. Denna anmälningsskyldighet påverkar inte prästers absoluta tystnadsplikt vid bikt och enskild själavård. Även församlingens ideella bör anmäla när ett barn far illa. Därför är det önskvärt att man låter volontärer skriva på ett papper om att de också ska följa kyrkoordningens regler innan deras uppdrag inleds. 

    Hur kan församlingen stötta papperslösa personer? 

    Det är svårt att ge generella råd om hur man bäst ger stöd till papperslösa personer eftersom förutsättningar och framtidsutsikter skiljer sig från situation till situation. Anställda och ideella som möter människor som lever som papperslösa vittnar om komplicerade situationer där både egna moraliska ställningstaganden, individens situation och omgivningen påverkar ens handlingsutrymme. Ett råd som kan vara användbart oavsett vilken form av stöd som man bestämmer sig för att arbeta genom är att noga tänka igenom vilka konsekvenser  som ett visst vägval kan komma att innebära både för de som man vill hjälpa och för en själv, och hur man ska hantera dessa konsekvenser.  

    För att kunna belysa de olika former av stöd som papperslösa personer får har Support migration intervjuat engagerade personer i församlingar runt om i landet om deras förhållnings- och arbetssätt på kort och längre sikt.  Erfarenheterna varierar, men gemensamt för många är bilden av att det är i de mellanmänskliga mötena som de viktigaste insatserna görs. Att stå kvar och finnas bredvid en människa i en utsatt livssituation kan vara avgörande. I mötet med papperslösa personer handlar det också om att se vad individen själv kan göra utifrån sin praktiska situation och att hjälpa hen att hålla modet uppe.

    Här följer en sammanfattning av erfarenheter och råd från anställda och ideella i Svenska kyrkans församlingar.  

    Diakonal insats och samverkan 

    Att ge stöd till personer som lever utan uppehållstillstånd handlar  i många fall om ett engagemang över längre perioder och en diakonal insats. Det är också så att det vägledande och själavårdande mötet kräver specifik kompetens. Om den inte finns i församlingen så finns den kanske hos grannförsamlingar eller hos andra organisationer.  En församling som möter många papperslösa kan skapa självhjälpsgrupper där människor i liknande situationer kan mötas och stödja varandra.

    Insatser i form av materiellt stöd, psykosocialt stöd, juridisk vägledning och andra former av meningsfulla aktiviteter kan också bidra till att göra människors vardag lättare. ​

    Juridisk rådgivning

    Ibland kan det vara svårt att skilja på om det man ägnar sig åt är diakonalt arbete eller juridisk rådgivning. Ofta blir församlingens anställda och ideella ombedda att hjälpa till med juridiska processer av olika slag. Här blir det viktigt att dra en gräns mellan diakoni och juridik. Det är inte lämpligt att ge juridisk vägledning om man inte har utbildning eller lång erfarenhet inom området. Trots goda avsikter är risken stor att man gör mer skada än nytta. Vad kan då församlingen göra? Som en grundregel kan man säga att församlingen kan hjälpa till med generell information om hur asylprocessen går till, hjälpa till med att tolka dokument och blanketter och vid behov följa med som en extra trygghet vid möten med myndigheter. Däremot bör församlingen inte fungera som ombud i enskilda ärenden.  ​

    Samtal med präst eller diakon​

    Ofta är det prästen eller diakonen i en församling som först blir kontaktad av hjälpsökande papperslösa personer. I vissa fall går det att hjälpa och bidra till att människors livssituation förbättras, i andra inte. Här sammanfattas erfarenheter från anställda i församlingarna.

    • Var tydlig med vilken form av stöd du kan ge. De flesta som är nya i Sverige vet att Svenska kyrkan inte är en myndighet, men kan ändå tro att församlingen har inflytande eller rent av makt över politiken och enskilda asylärenden. Berätta inledningsvis om Svenska kyrkan och vår roll i samhället.
    • Var medveten om att många papperslösa personer söker sig till kyrkan av praktiska skäl. Man behöver få hjälp med mat, hyra och resor och är först i andra hand intresserad av att delta i församlingens verksamhet. Samtalen handlar alltså ofta om bidrag.  ​
    • Om ni bidrar med pengar, var noga med att påpeka att det är en engångssumma och ingen försörjning. Använd alltid diakonala fonder, ta inte ur församlingens medel.​
    • Stå upp för de prioriteringar som görs. Det kan hända att man bedömer att en person behöver mer stöd än en annan. Detta kan andra som befinner sig i liknande situationer uppleva som orättvist. Var noga med att berätta för såväl hjälpsökande som för kollegor om de val ni har gjort, annars sprids lätt rykten. ​
    • En grundläggande hållning i mötet med papperslösa bör vara att man aldrig kan ta över människors egna beslut. Däremot kan man fungera som en stödjande samtalspartner och bidra med saklig information. ​ Försäkra er om att personen förstår konsekvenserna  och att det innebär en obestämd tid i utsatthet och osäkerhet.
    • Stötta genom att tillhandahålla saklig och relevant information. Om man befinner sig i en utsatt situation och dessutom inte har svenska som modersmål kan det vara svårt att hänga med i ändringar i regler som rör papperslösa personer. Dessutom händer det att felaktiga rykten sprids som kan leda till att man som papperslös inte vågar nyttja rättigheter som vård eller skola. ​
    • Det kan vara bra att ta hjälp av tolk eller en flerspråkig person eftersom det ofta underlättar att få använda sitt eget språk. Dock är det viktigt att reflektera över vem man engagerar. Till exempel ska inte barn översätta åt sina föräldrar, eftersom de då riskerar att tyngas av problem som de vuxna ska hantera.​
    • Ta emot papperslösa personer som söker stöd även om de bor i en annan församling. Kanske kan man efter ett samtal göra sig en bild av vilken typ av stöd som behövs och sedan hjälpa till med att upprätta kontakt. Ett gott samarbete med grannförsamlingarna är mycket betydelsefullt. 

    Att hantera svåra besked

    När man möter människor som lever utan uppehållstillstånd är det oundvikligt att behöva hantera svåra frågor och besked. Detta gäller både för anställda och ideella. Frågorna kan vara kopplade till den en persons juridiska process eller till vilken form av materiellt stöd som  församlingen kan hjälpa till med. Oavsett om det handlar om att förklara innebörden av ett slutgiltigt avslag eller att motivera församlingens praktiska begränsningar finns det några saker som är viktiga att tänka på:  

    • Låt samtalet ta tid. Svåra besked som ges under tidspress riskerar att missuppfattas, särskilt om starka känslor är inblandade. Avsätt tid för att förklara och möta de frågor som kan komma.
    • Var tydlig. Det är naturligt att vilja linda in svåra besked för att göra dem mindre smärtsamma, men att göra så hjälper inte den det berör i längden. Det går att vara empatisk och rak samtidigt.
    • Även om det inte går att ge just de besked som en människa önskar, kan man kanske bidra med andra former av stöd. Förbered därför samtalet genom att ta fram förslag på hur ni tillsammans kan arbeta vidare för att göra situationen lättare. Stöd kan finnas inom församlingen i form av psykosociala metoder och själavårdande samtal. Långt ifrån alla behöver professionell hjälp för att ta sig igenom en svår tid, men det är bra att ha en beredskap om behovet uppstår.​

    Ideellas engagemang

    Även om det oftast är präster och diakoner som möter papperslösa personer i samtal, så kan även församlingens ideella vilja engagera sig. Det kan handla om att ge information och förmedla kontakter, men kanske ännu mer om att mötas på ett mänskligt plan och att erbjuda sociala sammanhang där man får tänka på annat för en stund. 

    • Stötta genom att vara en lugn och saklig samtalspartner. Prata om vilka olika alternativ som finns och vilka konsekvenser de kan få. Vad skulle det innebära att samarbeta med Migrationsverket kring frivilligt återvändande? Vad skulle ett beslut om att gömma sig innebära?  
    • Uppmuntra till att ta egna kontakter kring den juridiska processen, till exempel med tidigare juridiskt ombud eller Asylrättscentrum. Det är viktigt att minnas att papperslösa personer själva är bäst på att beskriva sin situation.    
    • Skapa miljöer och rum där människor kan vara något annat än utsatta. Bjud in till församlingens verksamheter (gudstjänster, kaféträffar). Använd din fantasi, skratta och gör roliga saker tillsammans.
    • Utflykter och aktiviteter (till exempel bowlingkvällar och lägerresor) är mycket uppskattat och ger ett avbrott i den vanliga tillvaron. Man kan gärna också bjuda in personer som är födda i Sverige eller som har bott här länge för att öka kontaktytorna mellan olika grupper. ​

    För arbetsledare: organisering och långsiktighet

    Den som leder församlingens arbete för och med papperslösa personer behöver tänka över hur det kan bli hållbart över tid och se över vilka prioriteringar som finns. Ofta innebär det en fördjupad diakonal insats och det kan krävas mer utrymme i diakonens eller diakonernas tjänst, vilket i vissa fall kan innebära att andra uppgifter behöver prioriteras bort. Därför är det viktigt att stöd finns i hela församlingen och att förtroendevalda, kyrkoherde och arbetsledare ser till att resurser finns för att församlingen ska kunna genomföra sitt diakonala uppdrag på ett bra och långsiktigt sätt. Ett sätt att förankra arbetet för och med människor som är nya i Sverige, oavsett om de stannar en längre eller kortare tid, i hela församlingen är att se till att det benämns i församlingsinstruktionen

    • Det är viktigt att anställda och ideella inte agerar på egen hand, utan att behoven ses av de som leder arbetet . De avgör vilket form av stöd som församlingen har möjlighet att ge och hur mycket tid och resurser som ska läggas på arbetet. 
    • Ta fram styrdokument där församlingens roll och insats ringas in. Dokumentet kan vara värdefullt i samverkan med andra aktörer, men är framför allt viktigt i det egna arbetet. Det bör innehålla en beskrivning av de principer som ska styra arbete, till exempel vad gäller relationen mellan kvalitet och antal kontakter. I vissa församlingar väljer man att ha kontakt med färre personer som man verkligen kan hjälpa hellre än att ha kontakt med många. En annan princip kan vara att man hjälper människor efter ett turordningssystem eller att man sätter en maxgräns på hur många personer diakonen kan arbeta med samtidigt.
    • Det är viktigt att det är medarbetare med relevant utbildning, oftast präster eller diakoner, som har ansvar för enskilda samtal med papperslösa. Samtalet är ofta krävande. Man behöver vara beredd på att möta människor som lever i destruktiva omständigheter och som inte ser någon utväg ur sin livssituation. 
    • Tala med anställda om vad som ingår i deras arbetsuppgifter och vad som är ett privat engagemang. Som arbetsgivare kan man inte styra över sina anställdas privatliv, men det är viktigt att informera om att ett privat engagemang kan få betydelse för relationen till arbetsgivaren. Tydlighet är viktigt för alla inblandade!
    • Samtala med anställda och ideella om gränser och gränslöshet. Gränslöshet i arbetet kan  skapa utmattning och det är viktigt att det finns stöd tillgå. Att behöva lämna negativa besked kan vara känslomässigt påfrestande och stöd i form av handledning, samtalsgrupper eller företagshälsovården kan behövas.  
    • Se till att församlingen har en plan för hur man ska agera i hotfulla situationer, och att anställda vet vad de ska göra i en sådan situation och vart de ska vända sig för att få hjälp i en situation där våld eller hot om våld uppstår. Personer kan uppträda aggressivt, hota med fysiskt våld eller med att gå till media. Överfallslarm är bra att ha. Anställda som stöder papperslösa kan också utsättas för hot av främlingsfientliga personer och det gäller att ha beredskap även för detta.  
    • Det är viktigt att bedöma ifall det finns risker med arbetet, såsom hög arbetsbelastning, ensamarbete eller hot och våld, som skulle kunna leda till sjukdom eller skada. Ifall sådana risker finns ska åtgärder vidtas för att se till att undanröja dem så långt det går och att se till att de anställda får kunskaper om hur de ska göra för att skydda sig.
    • Det är viktigt att söka samarbete med samhällsfunktioner, civilsamhällesorganisationer och kyrkor. Papperslösa personer rör sig ofta mellan organisationer och det är viktigt att sträva efter en samsyn, att kunna stötta varandra och hänvisa till varandra.

    Vilken hjälp kan man få som papperslös i Sverige?​​

    ​Som papperslös har man få rättigheter i samhället, även om vissa positiva förändringar har skett på senare år. Sedan 2013 har man rätt till sjukvård i samma utsträckning som asylsökande personer har. Barn som saknar uppehållstillstånd har även rätt att gå i skolan. Många papperslösa drar sig dock för att kontakta myndigheter och andra företrädare för det offentliga eftersom man är rädd för att man ska bli tagen i förvar och utvisad. Därför spelar ofta civilsamhällets organisationer en viktig roll. Runt om i landet finns organisationer och privatpersoner som stöttar papperslösa personer i vardagen. Det är inte olagligt att erbjuda exempelvis boende och mat åt en person som lever utan uppehållstillstånd i Sverige. Undantag från detta är om det görs med vinstintressen eller om man medvetet ger skydd åt någon som är inblandad i brottsliga aktiviteter i Sverige.​

    Lagändring ökar trycket på civilsamhället​

    Under 2016 genomfördes en ändring i Lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) som har lett till att fler papperslösa personer söker sig till civilsamhällets organisationer. När lagändringen trädde i kraft förlorade en del av de människor som fått ett slutgiltigt avslag på sin asylansökan men som ändå är kvar i Sverige rätten till boende och dagersättning genom Migrationsverket. Ändringen har märkts av hos vissa av Svenska kyrkans församlingar när fler personer har vänt sig dit för att få hjälp.

    Redaktör och innehållsansvarig
    Support Migration, Migration
    Uppdaterad
    2022-03-16
    X
    Dokumentid: 1292746- Webid: 1265604 - Unitid: 2147483133