Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    Linköpings stifts intranät

    Biskop Martins brev 29 mars

    Kära vänner kyrkoherdar!

    Åter går vi mot att fira en påsk med restriktioner. Ingen av oss hade nog kunnat ana detta för ett år sedan.

    Det är en smärta att vår huvuduppgift, att räcka evangelium i handling och ord, i bön och arbete, i ord och sakrament, har försvårats så. Samtidigt kan jag inte låta bli att vara glad över att se och höra den längtan som finns efter de möten med Gud, medmänniskor och det egna inre som normalt finns på våra mötesplatser. Och jag är också glad åt att höra om all den kreativitet som väckts i nödens tid. När vi kastar ut näten på andra sidan öppnas nya möjligheter. Och nya möten ger oss möjlighet att känna igen Jesus på nya sätt.  

    När det gäller gudstjänstlivet är det fortfarande åtta-gränsen som gäller, även för sammankomster utomhus, och jag vill då påminna om att åtta personer betyder åtta ”deltagare”. Till detta kommer det som regeringen kallar ”funktionärer”, vilket i våra sammanhang handlar om musiker, präster och andra som är nödvändiga för att gudstjänsten ska fungera. I grunden finns förstås insikten att vi inte bara följer reglerna utan respekterar rekommendationerna. Allas vår primära angelägenhet just nu är att bistå samhället i att få ned smittspridningen.  

    Under resans gång har vi lärt oss mycket, och nya sätt att gestalta gudstjänst och mötesplatser upptäcks och uppfinns. Inom åttagränsens ramar bedömer jag det som möjligt att fira små mässor, men inte i sluten krets. En möjlig lösning på detta, som används på något håll, är att ha ett pärlband av smågudstjänster, som gör det möjligt att be folk att vänta till nästa gudstjänst, som börjar om xx minuter. Inbjudan till sådana mässor behöver utformas så att det inte blir "utmanande" mot smittskyddsreglerna, men detta är nog mer en pedagogisk fråga. Och de är nog bara möjliga i sådana sammanhang där det inte finns risk för mycket stor tillströmning av folk.  

    Den digitala mognaden är under uppgång i vår kyrka, och jag blir inte minst glad över att få fler och fler indikationer på att det i församlingarna växer fram samtalsgrupper och böne- och bibelgrupper i nya digitala former. Arbetsorganisationens och förtroendevaldas mötesstrukturer är väl omhändertagna, och det förefaller som om uppfinningsrikedomen utforskar fler och fler fält inom verksamheten. Inte minst i kontakten med unga är detta viktigt. Många far illa av läget.  

    Återigen vill jag påminna om att prostarna och jag står till förfogande för samtal om eventuella oklarheter. Också handläggarna i stiftsorganisationen, inom respektive specialområde, hjälper gärna till.

    Förmodligen gör vi varandra den största tjänsten genom att hjälpa varandra att uthärda ovissheten. Vi befinner oss liksom mitt emellan korsfästelsen och påskdagen. Krisen har kommit över oss, men ljuset har ännu inte tänts. Men med lärjungarna lever vi med minnet av Jesu löften om den tredje dagen. Det finns goda teologiska skäl både för att hålla i och att hålla ut. Det vi lever i nu är inte ”det nya normala”, även om den utsträckta tiden gör att det kan kännas så.

    Just nu är vi i fastans sista tid. Men påsken kommer, och så här lite i förväg vill jag med all värme och välsignelse önska er en glad påsk när det blir dags. Jag ser fram emot att förr eller senare få träffa er inte bara på skärmen utan i levande livet.  

    Med önskan om Guds välsignelse!  

    +Martin


     

    Redaktör och innehållsansvarig
    Katarina Blyme, Linköpings stiftsorganisation
    Uppdaterad
    2021-03-29
    X
    Dokumentid: 1536899- Webid: 29037 - Unitid: 3