Frågan om lagskydd har varit en del i beredningen av registrets innehåll. Frågan har visat sig vara av större komplexitet än vad tidigare bedömts. Med lagskydd avses i detta sammanhang lagskydd som härrör ur Kulturmiljölagen, Plan- och bygglagstiftning eller Miljöbalken.
Under beredningen har en majoritet av de referenspersoner (från stift, pastorat och församlingar) som knutits till arbetet angivit att uppgifter om eventuella lagskydd inte bör ses som grunduppgifter i fastighetsregistret. Detta mot bakgrund av att denna typ av uppgifter snarare ses som förvaltningsdata som istället bör finnas i ett fastighetssystem eller vara en del av kyrkobyggnadsregistret. Dock finns ett antal stift som anser att uppgifter om lagskydd ska tas med. Då särskilt kopplat till Kulturmiljölagen. Motiveringen till det är att lagskyddet är väsentligt när man förvaltar och administrerat sina fastigheter. Till exempel är det av yttersta viktigt i samband med avyttring genom försäljning eller rivning.
Nedan beskrivs bakgrund och ställningstagande per lagstiftningsområde.
Kulturmiljölagen (KML)
Lagskydd som härrör ur Kulturmiljölagen (KML) är generellt och lika för alla byggnader och fastigheter som omfattas. I 3 kap. KML finns ett särskilt beslut för varje byggnadsminne med skyddsföreskrifter, som bl.a. anger vad som är skyddat och på vilket sätt. I både 2 kap. och 4 kap. KML (fornminnen respektive kyrkliga kulturminnen) finns generella bestämmelser för de objekt som lagen omfattar, vilket preciseras utifrån de kriterier som räknas upp i lagen. Då det gäller 4 kap. KML så gäller för kyrkobyggnad att den ska vara invigd för Svenska kyrkans gudstjänst och att den ska ha ägts eller förvaltats av Svenska kyrkan den 1 januari 2000. För de kyrkobyggnader som är uppförda före 1940 krävs tillstånd av länsstyrelsen vid väsentliga ändringar. Även om det i de flesta fall är tämligen okomplicerat att konstatera om dessa kriterier är uppfyllda, finns tolkningsproblem. Vad ska gälla för att en byggnad ska räknas som ”invigd”? Här utgör särskilt begravningskapellen en komplicerad kategori. Vilka krav ska ställas på att kraven på ”ägd eller förvaltad av Svenska kyrkan” ska gälla? Än mer komplicerat är begreppet ”kyrkotomt” som förekommer som benämning i 4 kap. KML om ett område av mark kring en kyrkobyggnad, som inte är begravningsplats. Här finns flera aktuella mål i domstolar, där inte ens myndigheterna är överens om tolkningen. Flera av dessa frågor är visserligen sådana att Svenska kyrkan bör ha den bästa kunskapen för att besvara dem. I de fall tveksamheter finns om tolkningen av lagen, det vill säga om en plats eller en byggnad omfattas av skyddet, så har emellertid enligt lagen tillsynsmyndigheten tolkningsföreträde, det vill säga länsstyrelsen.
Kyrkobyggnadsregistret innehåller uppgifter kopplat till 4 kap. KML. Efter 1 januari 2019 kommer kyrkobyggnadsregistret kunna kopplas samman med fastighetsregistret. Det gör att befintliga uppgifter om lagskydd kommer att tillgängliggöras, indirekt, genom fastighetsregistret.
Den ovan beskrivna gränsdragningsproblematiken gör det svårt att utforma fastighetsregistrets innehåll så att kvalitetssäkrade uppgifter kan inhämtas vad gäller lagskydd. Särskilt mot bakgrunden att registret ska vara färdigt 1 januari 2019. Mot bakgrund av detta föreslås att uppgifter om lagskydd inte inledningsvis är en del av fastighetsregistrets innehåll.
Inom kyrkokansliet finns planlagt ett arbete att i samråd med tillsynsmyndigheter bättre definiera vilka kyrkobyggnader som omfattas av kulturmiljölagen. Detta arbete planeras ske 2018-19. När tolkningen av centrala begrepp i KML blivit tydligare, genom det ovan nämnda arbetet och utfallet av aktuella domstolsärenden, föreslås målsättningen vara att lagskydd som kommer ur KML ska vara en information som registreras i ett nationellt register, så som fastighetsregistret eller kyrkobyggnadsregistret. När det gäller byggnadsminnen kan det finns skäl att analysera möjligheten att i framtiden koppla fastighetsregistret till Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. När det gäller frågan om fornminnen kan en motsvarande analys vara motiverad rörande koppling mellan fastighetsregistret och Riksantikvarieämbetets tjänst ”fornsök”.
Plan- och bygglagstiftning (PBL) och Miljöbalken (MB)
Lagskydd som härrör ur Plan- och bygglagstiftning (PBL) och Miljöbalken (MB) kan vara väsentligt olika för olika byggnader beroende på lokala förutsättningar. Denna typ av skydd kan helt enkelt variera från fall till fall, beroende på hur exempelvis detaljplaner och bygglov är utformade. Det blir därför svårt att på ett enkelt sätt kategorisera vad en byggnad eller ett område av mark har för lagskydd i den bemärkelsen. Noteras bör att nästan alla fastigheter har någon typ av skydd eller inskränkning av rådighet utgående från denna typ av lagstiftning. Det bedöms därför betungande att låta registret innehålla den informationsmängd som skulle krävas för att redogöra för lagskydd utgående ur PBL och MB. Den typen av skydd är inte så utformad att det kan beskrivas genom ”JA/NEJ”-kategorisering.
Den sammanvägda bedömningen för den typen av lagskydd är att det i alla fall inledningsvis inte hanteras i fastighetsregistret, utan ses som förvaltningsdata i lokala fastighetssystem.
