Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    Flerspråkig kyrka

    Risk att döva barn halkar efter

    Ingela Holmström

    Ingela Holmström Foto: Roland Asplund

    [2015-02-03 08:13]


    Döva barn med CI-implantat riskerar att hamna i periferin och komma efter i en vanlig skola med hörande barn. Tekniken kan både främja och hämma inlärningen, konstaterar Ingela Holmström i sin doktorsavhandling

    Ett cochleaimplantat (CI) är ett hörhjälpmedel som ger gravt hörselskadade och döva möjligheter att uppfatta ljud. Användningen av CI har exploderat under 2000-talet.  Numera opereras över 90% av alla dövfödda barn i Sverige och många föräldrar placerar sina barn i den vanliga grundskolan och väljer bort teckenspråk och specialskolor. Dövskolor har fått betydligt färre elever och dövföreningar och läger färre deltagare.  

    Men det finns brist på pedagogisk forskning om hur CI-barn fungerar till vardags i klassrummet på en vanlig skola med hörande barn. Ingela Holmström, som själv är döv, var en av föreläsarna på kyrkokansliets medarbetarkonferens för teckenspråkigt arbete 26-28/1 i Uppsala.  

    Hon beskriver i sin avhandling två olika klassrum med två CI-barn. Det är två mindre klasser på låg- respektive mellanstadiet. Klassrummen här har alla tänkbara resurser: hörseltekniska hjälpmedel och lärarna har headset med mikrofon och en sändare. I rummen var också ljud och möbler anpassade till CI-barnen. En resursperson som kan teckenspråk var med som stöd på lektionerna. I praktiken fungerade mycket väldigt bra, men när problem uppstod, hur redde man ut dem? undrar Ingela Holmström.

    – Ett exempel var när läraren pratade i sin mygga och stod så långt fram att CI-eleven hade svårt att läsa på läpparna. Resurspersonen ser att eleven skruvar på sig och försöker då få denne att säga till läraren att hon backar i rummet. Läraren kan inte teckenspråk och vet inte vad resurspersonen säger till barnet. Resurspersonen bryter barnets uppmärksamhet som halkar efter på lektionen. Resurspersonen står med armarna i kors och stöder inte sin elev med att teckna, översätta, berättar Ingela Holmström.

    Stort ansvar för barnen

    Det hon har funnit i sitt arbete är att stort ansvar läggs på barnen med CI. De riskerar att hamna i periferin och inte vara så delaktiga och komma efter. När mikrofonen i klassrummet stängs av för att inlärningsmiljön ska bli lugnare hindras eleven att kommunicera och vara delaktig.

    – De ska själva ställa frågor, sitta placerade så att de hänger med och de är oerhört trötta på eftermiddagen. Tekniken kan både främja och hämma delaktigheten. Vuxna har makt över teknologin, exempelvis med fjärrkontrollen reglerar den vuxne volymen på CI-implantatet. Resurspersonen har enormt stor betydelse, men här saknas en arbetsbeskrivning som säger vilket stöd barnet förväntas få. 

    Ingela Holmström menar att det finns en uppfattning i vardagstal att det inte är bra för hörselskadade eller döva med CI att lära sig teckenspråk, att ha ett blandspråk. Men det finns ingen forskning som stöder det, menar hon.

    – Om jag aldrig får lära mig teckenspråk är jag tvungen att kämpa med att höra bättre. Jag kommer inte att kunna umgås och socialiseras så bra som de med teckenspråk. Varför inte vara öppen för teckenspråk också? Det ger tillgång till visuell kommunikation oavsett teknologi. Ge barnet möjligheter att utveckla både tal och teckenspråk, så kan det välja vilket språk de vill använda för att anpassa sig till mottagaren.

    Roland Asplund  

     

        

    Redaktör och innehållsansvarig
    Roland Asplund, Diakoni
    Skapad
    2015-02-03
    X
    Dokumentid: 858595- Webid: 25280 - Unitid: 2147483488