Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    Flerspråkig kyrka

    Att tala meänkieli handlar om attityd

    Flerspråkigt miniorläger i Övertorneå.

    Flerspråkigt miniorläger i Övertorneå. Foto: Maria Lehto

    [2014-09-17 10:32]

    Hur kan kyrkan bidra med att fler barn och ungdomar i Luleå stift hittar till meänkieli?
    Mycket handlar om attityder till det egna språket.

    Stefan Aro, präst i Övertorneå församling, arbetar med att ta fram en samtalsbok om meänkieli och språkets och dopets betydelse för identiteten. Arbetet är en del i Luleå stifts och kyrkokansliets förnyelsearbete för meänkieli i gudstjänsten och vardagen.

    Stefan Aro konstaterar i sitt arbete att attityderna till meänkieli är mycket olika i stiftet.

    – Å ena sidan är det väldigt viktigt för många av oss som talar meänkieli att vi kan få höra vårt eget språk i gudstjänsten. Det glädjer vi oss åt! Å andra sidan är det en del som fnyser åt det, trots att de har meänkieli som förstaspråk. De tycker inte att det behövs – eftersom det inte är ett riktigt språk, säger Stefan Aro. 

    Många i bygderna känner ett slags smygförakt för det egna språket och därmed över sig själva. Skammen i identiteten vilar över många. Svenskan och finskan anses ”finare”. Det är uppenbart att det är den mörka historien med förbud att tala meänkieli i skolan som spökar. Det är något som har gått i arv från generation till generation, menar Stefan Aro.

     – Det här får vi inte bort enbart genom att översätta några psalmer till meänkieli. Kyrkan måste vara öppen för vad människor varit med om. Vi måste ställa oss frågan varför människor känner så? Varför skrattar de åt sitt eget språk?

    Samtalsboken, med titeln Mie kelpaan (jag duger, är tillräcklig) ska uppmuntra till samtal och svara på de vanligaste frågorna och invändningarna och sätta ord på attityder som rör språket och dess status. Biskop Hans Stiglund önskar att samtalsboken också rymmer en ärlig historieskrivning.

    Kyrkan har varit en del i försvenskningsprocessen och boken är även kyrkans ansvar att gå vidare och göra upp med sin historia. Mie kelpaan kan användas i studiecirklar, i familjen och vänder sig till barn, men inte minst till föräldrar och vuxna. Föräldrarna har en nyckelroll att föra det hotade språket vidare. 

    – Som en bekant inom Sveriges Television sa: Det är jättesvårt att hitta barn som talar meänkieli. Samtalsboken kan med texter och frågor ge nycklar till hur man kan tänka och hjälpa varandra, öppna upp till större samtal och forum, säger Stefan Aro.

    Det egna språkets – hjärtats språk – betydelse är tydlig i gudstjänstlivet, säger Stefan Aro.

    – När väl några översatta psalmer används i begravningen eller gudstjänsten, eller solisten sjunger på meänkieli, går det rakt in i människors hjärtan.

     

    Meänkieliläger ett behov

    Med boken hoppas Stefan Aro att nya grupper av medlemmar kan nås, som kyrkan inte har så mycket kontakt med idag. Verksamheten för barn och unga på meänkieli är väldigt begränsad. Det visar den kartläggning som Svenska kyrkan har gjort.

    – Det finns ett behov av exempelvis meänkieliläger, barnkörer och annan barnverksamhet. I Övertorneå har församlingen tillsammans med Pajala församling ordnat flerspråkiga miniorläger tre somrar i rad. Gensvaret har varit bra.

    De båda församlingarna erbjuder också skolorna Bibelns berättelse på både svenska och meänkieli, ett tvåspråkigt bibeläventyr för skolår fyra och fem. Bland dessa elever har också efterfrågan till juniorlägret varit stort.

    Roland Asplund

    Redaktör och innehållsansvarig
    Roland Asplund, Diakoni
    Skapad
    2014-09-17 10:36
    X
    Dokumentid: 841009- Webid: 25280 - Unitid: 2147483488