Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    Överklagandenämnden

    Beslut 2007/03

    Beslutsprövning. Fråga om en kyrkoherdes beslut om klockringning inneburit ett befogenhetsöverskridande.

    Meddelat 17/1-2007

    2 kap. 5 §, 17 kap. 8  och 57 kap. 8–19 §§ kyrkoordningen.

    Vid sammanträde den 9 december 2004, § 221, beslutade kyrkorådet i B församling att i kyrkorådet väckt fråga om klockringning före huvudgudstjänsten inte skulle tas upp till behandling av kyrkorådet utan att den skulle avvisas. I protokollet noterades att frågan om klockringning hade diskuterats i kyrkorådet den 4 december 2003, § 228, den 3 juni 2004, § 119, och den 16 september 2004, § 146.

    Domkapitlet upphävde den 20 oktober 2005 kyrkorådets beslut eftersom det inte tillkommit i rätt ordning då ordföranden M beslutat att inte ta upp frågan till kyrkorådets avgörande utan meddelat att han avvisade ärendet. Beträffande ansvarsfördelningen när det gällde formen för klockringning i anslutning till huvudgudstjänst uttalade domkapitlet i sitt beslut att frågan om klockringning i anslutning till huvudgudstjänst fick anses falla under kyrkoherdens kompetensområde enligt 17 kap. 8 § kyrkoordningen.

    Svenska kyrkans överklagandenämnd avvisade i beslut den 21 december 2005 M:s överklagande av domkapitlets beslut då enligt 57 kap. 19 § kyrkoordningen ett upphävandebeslut bara kan överklagas av den instans som fått sitt beslut upphävts, se Överklagandenämndens beslut 61/05.

    Kyrkoherden L i B församling beslutade den 15 juni 2005 skriftligen följande: Klockringning på söndag förmiddag skall endast äga rum klockan 10.00 (eller 11.00 om huvudgudstjänsten börjar då istället) samt i samband med tacksägelser. I beslutet angavs att beslutsprövning kunde begäras hos domkapitlet.

    M begärde beslutsprövning av kyrkoherdens beslut. Domkapitlet avvisade begäran såsom för sent inkommen. M överklagade beslutet till Överklagandenämnden som i beslut den 1 september 2006 konstaterade att det klandrade beslutet inte hade tillkännagivits på rätt sätt varför tidsfristen för att överklaga därför löpte alltjämt. Domkapitlets avvisningsbeslut var därför felaktigt. Beslutet undanröjdes och ärendet återförvisades till domkapitlet för erforderlig handläggning, se Överklagandenämndens beslut 22/06.

    I sin begäran om beslutsprövning av kyrkoherdens beslut har M anfört bl.a. följande. "Kyrkoherden har överskridit sina befogenheter när han fattade beslutet. Om klockringningen inför en gudstjänst är en del av sagda gudstjänst ska ett sådant beslut föregås av samråd enligt 17 kap. 8 § kyrkoordningen. Enligt domkapitlets beslut den 22 oktober 2005 beslut nr 22/05 har sådant samråd inte ägt rum. De klockringningar som förebådar gudstjänsten är inte en del av den, och därför ska kyrkorådet fatta beslut i frågan. Det ankommer således inte på kyrkoherden att fatta beslut i den aktuella frågan."

    Kyrkoherden anförde i yttrande till domkapitlet följande. "Efter klagomål från kringboende har beslut fattats att klockringning på söndag förmiddag skall äga rum endast kl. 10.00 (eller kl. 11.00 om huvudgudstjänsten börjar då istället) samt i samband med tacksägelse. Frågan har vid ett flertal tillfällen varit uppe i kyrkorådet och i personalgruppen och samråd har därigenom ägt rum och kyrkoherdens inställning och beslut i frågan är välkänd. Klockringningen är en självklar del av gudstjänstens uppbyggnad och utformning. Därav följer att han som kyrkoherde kan besluta i frågan enligt 17 kap. 8 § kyrkoordningen. "

    Domkapitlet beslutade den 31 oktober 2006 att avslå M:s begäran om beslutprövning.

    Som skäl för beslutet anförde domkapitlet – efter att ha redogjort för innehållet i 57 kap. 10 § kyrkoordningen – bl.a. följande: "Enligt 17 kap. 8 § kyrkoordningen beslutar kyrkoherden i församlingen efter samråd med församlingens kyrkoråd, präster och kyrkomusiker om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning. Kyrkorådet i församlingen handhar informationsfrågorna som en del av den uppgift som kyrkoordningen i 2 kap. 5 § lagt på kyrkorådet.

    I Den svenska kyrkohandboken anges att högmässa alternativt högmässogudstjänst inleds med ingångspsalm eller psaltarpsalm. Det anges således inte att klockringning inleder gudstjänsten. Detta kan tas för intäkt att klockringning inte är en del av gudstjänsten utan att förstås som en upplysning till församlingsborna att snart kommer församlingen att fira gudstjänst. Rimligtvis har klockringning inför huvudgudstjänster ursprungligen haft betydelse som upplysning till församlingsborna om att gudstjänst snart skulle firas i församlingen. Över tid har dock denna uppgift mer och mer underordnats och klockringningen har fått en mer liturgisk funktion. Domkapitlet har i beslut 22/05 den 20 oktober 2005, även då gällande beslutsprövningsärende från B församling, uttalat att frågan om formen för klockringningen i anslutning till huvudgudstjänst får anses falla under kyrkoherdens kompetensområde enligt bestämmelsen i 17 kap. 8 § kyrkoordningen. Domkapitlet gör ingen annan bedömning i nu aktuellt ärende.

    Frågan är då om i bestämmelsen angivet samråd med församlingens kyrkoråd, präster och kyrkomusiker om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning har ägt rum före kyrkoherde L:s beslut den 15 juni 2005. Kyrkoordningen reglerar inte hur detta samråd skall gå till. Varje enskild församling får hitta formerna för ett fungerande samrådsförfarande. Det torde vara tillräckligt med ett informellt ej protokollfört samråd. Av L:s uppgifter till domkapitlet i ärendet framgår att frågan om klockringning före gudstjänst funnits med på såväl dagordningen vid kyrkorådets sammanträde som i personalgruppen. Av Överklagandenämndens beslut 61/05 den 21 december 2005, som rörde frågan om beslutet i kyrkorådet i B församling den 9 december 2004, framgår att M själv till Överklagandenämnden framfört att enligt hans mening skulle det inte tillfört ärendet något att ännu en gång diskutera för- och nackdelar med att låta klockorna ringa en eller flera gånger före gudstjänsten och 'att samråd redan hade skett i tillräcklig omfattning'. Domkapitlet finner att i 17 kap. 8 § kyrkoordningen angivet samråd har ägt rum med församlingens kyrkoråd, präster och kyrkomusiker oaktat detta samråd inte omnämnts i kyrkoherdens beslut den 15 juni 2005.

    Domkapitlet finner således inte att kyrkoherde L i beslut den 15 juli 2005 har överskridit sina befogenheter. Grund för att upphäva beslutet föreligger därför inte."

    M överklagade domkapitlets beslut och yrkade att kyrkoherdens beslut skulle undanröjas.

    M vidhöll till stöd för överklagandet vad han tidigare anfört och tillagt bl.a. följande. "I den svenska kyrkoordningen finns inga riktlinjer för hur klockringningen ska betraktas. Enligt den svenska kyrkohandboken inleds högmässa alternativt högmässogudstjänst med ingångspsalm eller psaltarpsalm, vilket torde innebära att klockringningen inte kan vara en del av gudstjänsten utan en upplysning till församlingsborna att församlingen snart kommer att fira gudstjänst. Domkapitlet har noterat detta i sina beslutsskäl, men gör därefter en logisk kullerbytta och bedömer ändå att formen för klockringning får anses falla under kyrkoherdens kompetensområde enligt 17 kap. 8 § kyrkoordningen och inte under kyrkorådets kompetensområde enligt 2 kap. 5 § kyrkoordningen. Denna uppfattning delar jag inte, speciellt inte beträffande de ringningar som föregår gudstjänsten med en kvarts timme eller mer."

    I klagoskriften hänvisade M även till den danska kyrkans regler till vägledning för klockringning.

    Svenska kyrkans överklagandenämnd (Elisabeth Palm, Catharina Segerbank, Hans-Olof Hansson, Sture Johansson och Karl Erik Olsson) anförde i beslut den 17 januari 2007:

    Beslut som fattas av en församling, en samfällighet eller ett stift överprövas genom beslutsprövning i enlighet med bestämmelserna i 57 kap. 8 – 19 §§ kyrkoordningen, om det inte finns någon särskild regel i kyrkoordningen för hur beslutet skall överprövas. Ett prövat beslut skall, enligt 57 kap. 10 § kyrkoordningen, upphävas, om det
       1. inte har tillkommit i rätt ordning,
       2. hänför sig till något som inte är en angelägenhet för församlingen,
       3. har fattats av ett organ som har överskridit sina befogenheter, eller
       4. strider mot kyrkoordningen, någon annan kyrklig bestämmelse eller någon rättsregel som Svenska kyrkan har att följa.

    Enligt 17 kap. 1 § kyrkoordningen skall i församlingen gudstjänst firas i form av huvudgudstjänster, kyrkliga handlingar och andra gemensamma gudstjänster, se även 2 kap. 1 § kyrkoordningen. Med huvudgudstjänst avses den gudstjänst som skall firas i varje församling varje söndag och kyrklig högtid, se 17 kap. 3 § kyrkoordningen. Enligt 17 kap. 8 § kyrkoordningen beslutar kyrkoherden i församlingen efter samråd med församlingens kyrkoråd, präster och kyrkomusiker om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning.

    Överklagandenämnden konstaterar inledningsvis att kyrkoherdens beslut kan tolkas så att det endast avser klockringningar i direkt anslutning till huvudgudstjänsten (och tacksägelser) och inte har någon inverkan på övriga klockringningar. Beslutet kan emellertid även tolkas så att det kan anses innefatta ett förbud mot klockringning vid andra tidpunkter än de i beslutet angivna, dvs. förbud mot klockringningar som inte sker i direkt anslutning till huvudgudstjänsten.

    Vad gäller klockringning i direkt anslutning till huvudgudstjänsten finns det inga uttryckliga bestämmelser om formerna för klockringningen, vare sig i kyrkoordningen eller i Den svenska kyrkohandboken. Enligt Överklagandenämndens mening har dessa klockringningar dock ett sådant starkt samband med huvudgudstjänsten att det är naturligt att se klockringningen som en del av denna. Enligt 17 kap. 8 § kyrkoordningen beslutar kyrkoherden, efter föreskrivet samråd, om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning. Det får därför anses rymmas inom kyrkoherdens kompetensområde att fatta beslut om klockringning i direkt anslutning till huvudgudstjänsten.

    Vad gäller formen för samråd enligt 17 kap. 8 § kyrkoordningen finns det, som domkapitlet har påpekat, inte några särskilda formkrav för hur ett samråd skall gå till. Det framgår av handlingarna att frågan om klockringningen har varit föremål för behandling på ett sådant sätt att kyrkoherden måste anses ha fullgjort sin skyldighet i det avseendet.

    Överklagandenämnden instämmer således i domkapitlets bedömning att kyrkoherden genom sitt beslut den 15 juni 2005 inte har överskridit sina befogenheter beträffande klockringning i direkt anslutning till huvudgudstjänst.

    Enligt vad som redogjorts för ovan kan kyrkoherdens beslut även tolkas så att det kan anses innefatta ett förbud mot klockningar som inte sker i direkt anslutning till huvudgudstjänsten. Enligt Överklagandenämndens mening kan sådana klockringningar däremot inte anses ha ett sådant omedelbart samband med huvudgudstjänsten att de kan anses vara en del därav. Det ingår därmed inte i kyrkoherdens befogenheter att fatta beslut därom utan skall bestämmas av kyrkorådet inom ramen för det i 2 kap. 5 § kyrkoordningen angivna kompetensområdet.

    Överklagandet skall således bifallas på så sätt att kyrkoherdens beslut upphävs till den del det kan anses omfatta klockringningar som inte sker i direkt anslutning till huvudgudstjänster.

    Överklagandenämndens beslut: Med ändring av domkapitlets beslut upphäver Överklagandenämnden kyrkoherden L:s beslut till den del det kan anses omfatta klockringningar som inte sker i direkt anslutning till huvudgudstjänster.

    — — —

    Sökord: Befogenhetsöverskridande. Beslutsprövning. Klockringning.

    Ärendenummer ÖN46-2006

    Beslut 3/07

    Redaktör och innehållsansvarig
    FreeStore\mattias.kristenson@hotmail.com,
    Uppdaterad
    2013-03-15 11:53
    X
    Dokumentid: 756948- Webid: 755737 - Unitid: 2147483263