Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    Krishantering

    Vem gör vad – församling, pastorat och stift

    Vad som är en kris för till exempel en församling beror av det lokala sammanhanget. En stor församling med många anställda kanske klarar en påfrestning bättre än en liten församling med få anställda. Vilka risker ser vi? Vilka resurser kan vi räkna med om något händer?

    Kyrkans grunduppdrag, gudstjänst, diakoni, undervisning och mission, är desamma under en kris. Vi behöver alltså, utifrån kyrkoordningen, klara verksamheten också under kris och höjd beredskap. Vi kan behöva göra det utanför arbetstid, under svårare förhållanden, kanske på annan plats, och tillsammans med andra.

    En samhällsstörning berör alltid lokalsamhället: församlingen och kommunen. En större händelse kan beröra pastoratet, stiftet eller stora delar av landet.

    Församlingen och pastoratet har det lokala ansvaret

    Beredskap och krishantering i en församling handlar om att

    • samverka med kommun, landsting/sjukvård, polis, stift och andra organisationer
    • planera och öva egen krisberedskap
    • anordna gudstjänster och minnesstunder, svara för själavård
    • i samverkan svara för psykosocialt stöd och diakonala insatser
    • samverka lokalt, regionalt, inomkyrkligt och med andra trossamfund och andra aktörer.
    • kommunicera och informera
    • tillhandahålla resurser, till exempel lokaler, förnödenheter, nätverk av frivilliga.

    Församlingen har dessutom ett samhällsansvar för

    • begravningsverksamheten (utom i Tranås kommun och Stockholms stad)
    • kyrkliga kulturminnen
    • kyrkobokföring
    • arkiv.

    Det här säger kyrkoordningen, KO 2 kap 11 §: Den kyrkliga beredskapen

    Församlingen eller, om församlingen ingår i ett pastorat, pastoratet ska vidta de beredskapsförberedelser som behövs för verksamheterna under kris och höjd beredskap

    Stiftskansliet har det regionala ansvaret

    Stiftskansliets roll omfattar samordning och stöd. Det ska

    • verka för enhetlighet och ändamålsenlighet
    • planera och vara operativ på regional nivå
    • utbilda och öva egen organisation
    • samverka ekumeniskt och interreligiöst
    • samverka med länsstyrelse, region, andra myndigheter och organisationer
    • samverka och samordna med nationell nivå (kyrkokansli och kyrkostyrelse).

    Stiftskansliet är vanligen inte direkt operativt utan stödjer församlingar, pastorat/kontrakt med resurser vid behov, kommunikation, samverkan och samordning.

    Det här säger kyrkoordningen, KO 6 kap 5 §: Stiftets uppdrag:

    Stiftet ska vidta de beredskapsförberedelser som behövs för verksamheten under kris och höjd beredskap.  --- Med sitt främjandeansvar ska stiftet också kunna stötta församlingar och samfälligheter i deras beredskapsförberedelser (KO kommentarer).

    KO 7 kap 10 § Stiftsstyrelsens uppdrag:

    Stiftsstyrelsen ska verka för att beredskapsförberedelserna inom stiftet genomförs på ett ändamålsenligt sätt och med en enhetlig inriktning. --- Stiftsstyrelsen får härigenom skyldighet att arbeta med dessa frågor (KO kommentarer). 

    Kyrkostyrelsen och kyrkokansliet har det nationella ansvaret

    Krishantering på nationell nivå omfattar att

    • främja och stödja stiftens beredskapsorganisation före, under och efter en kris
    • leda och samordna
    • utbilda och öva egen organisation och i samverkan
    • dela erfarenheter och utveckla arbetet
    • planera och vara operativ nationellt med egen krisledningsorganisation
    • samverka med myndigheter och andra organisationer centralt
    • representera Svenska kyrkan nationellt
    • samverka interreligiöst och ekumeniskt
    • samordna kommunikation inomkyrkligt och externt 
    • stödja krisberedskap för Svenska kyrkan i utlandet och internationella avdelningen.

      Det här säger kyrkoordningen, KO 12 kap 2 § Kyrkostyrelsens uppdrag:

    Kyrkostyrelsen ska leda och samordna Svenska kyrkans beredskap. Kyrkostyrelsen ska också vidta de beredskapsförberedelser som behövs för verksamheten på den nationella nivån under kris och höjd beredskap.

    Tre grundprinciper för krishantering: ansvar, närhet, likhet

    Det svenska systemet för samhällsskydd och beredskap vilar på tre grundprinciper: 

    • ansvarsprincipen
    • närhetsprincipen
    • likhetsprincipen. 

    De är inte reglerade i lag utan bildar bakgrund till regelverk, ansvar och mandat.

    Ansvarsprincipen

    Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden, har motsvarande ansvar vid en störning eller kris. Alla aktörer som berörs av en störning, direkt eller indirekt, har ett ansvar att agera även i osäkra lägen. Det ansvaret kallas ibland försiktighetsprincipen. Aktörerna ska också stödja och samverka med varandra.

    Närhetsprincipen

    Närhetsprincipen innebär att en störning eller kris ska hanteras där den inträffar, av dem som är närmast berörda och ansvariga.

    Likhetsprincipen

    Likhetsprincipen innebär att aktörer inte ska göra större förändringar i organisationen än vad situationen kräver. Verksamheten under samhällsstörningar ska alltså fungera som vid normala förhållanden, så långt det är möjligt.

    Redaktör
    Anna Yngvesson, Kommunikationsavdelningen
    Innehållsansvarig
    Håkan Nilsson, Kyrkokansliet i Uppsala
    Uppdaterad
    2018-06-27
    X
    Dokumentid: 1393798- Webid: 25281 - Unitid: 2147483487