Din sökning gav 0 träffar

    Ett fel uppstod.
    Dölj bild

    Flerspråkig kyrka

    Jag kommer att kämpa

    Per-Jonas Partapuoli

    Per-Jonas Partapuoli Foto: Roland Asplund

    [2014-04-03 12:07]

    – Jag kommer att kämpa! För att vi ska ha kvar marker och vatten. Att våra språk står starka och utvecklas till ett riksintresse, sa Per-Jonas Partapuoli, i sitt inledningstal på seminariet ”Minoritetspolitik på ungas villkor” i Stockholm i helgen.

    Per-Jonas Partapuoli är ordförande för Sáminuorra, Svenska Samernas Riksungdomsförbund. Han beskrev i sitt tal livet och villkoren för att leva som ung same idag. Talet var mycket uppskattat. Vi återger det här starkt förkortat:

    ”Jag är riktigt lyckligt lottad. Jag har fått ta del och ärva en så stor rikedom. Rikedomen är mitt allt. Den är min kropp, min själ, min syn, smak och hörsel. Den är mina handlingar. Den är mitt hjärta och mitt samvete. När någon hotar den gör det ont. När något försöker döda den gör det så ont. Det känns som om en hand är inom en och rör om. Kramar om hjärtat så hårt.

    Laevas Sameby är mitt hem och mina marker och vatten. Där finns mitt hjärta och mitt hjärta bor i mig. Allt i naturen har en själ och ska därför respekteras för det. Under min uppväxt har jag fått kulturen och jag har fått lära mig traditionerna. Jag har fått språket, nordsamiska är mitt modersmål. Med det har jag även fått en trygg identitet. Jag vet vem jag är och jag är stolt över vem jag är. Men det är inte alla.

    Ta kontrollen och makten över ens egna liv. Det är vad vi i Sáminuorra arbetar med. Sáminuorra har varit en av de ledande aktörerna på svensk sida när det gäller arbetet med att avkolonisera det samiska samhället och återta árbevierolas máhtuid – de traditionella kunskaperna och värderingarna.

    Under de tre kommande åren kommer vi att arbeta med visionen om ett samiskt självbestämmande över vårt land och vatten. Vi vill ha ett medbestämmande och vetorätt till ärenden gällande mark och vatten som berör vår kultur och där vår kultur är rotad. Det är otroligt viktigt, speciellt för unga samer. Unga samer som har valt att arbeta med t ex renskötsel. Att kunna påverka sin framtid inom renskötseln är en förutsättning. Idag har vi inte den förutsättningen. Den har sedan länge tagits ifrån oss av den svenska staten.

    Som många vet är gruvexploatering och exploatering av vatten- och vindkraft och jakt på mineraler kolossal. Sverige ska bli Europas största gruvland, det är målet! Allt sker också ovan sakägarnas huvuden. Även om vi försöker säga stopp. Det går inte mer! Stopp! Man har problem som står upp till halsen med alla rovdjur, såväl mänskliga, animaliska och materiella. Man skriker, men det land man är medborgare i vill inte lyssna. Det är då man inte ser någon utväg. Eller, ja, en utväg. Att förkorta det liv man fått. Så har många av mina vänner gjort. Renskötare som tydligen skulle ha framtiden framför sig. Dessa trodde på levebrödet, men pressen blev för påtaglig. Den psykiska ohälsan är stor bland unga renskötare.

    Vår kultur är hotad. Jakt, fiske och renskötsel är hotad. Till och med djuret renen och den biologiska mångfalden är hotad. Men vill staten lyssna?

    Samerna är ett internationellt erkänt urfolk. Sverige har kritiserats vid upprepade tillfällen av både nationella och internationella organ som har påtalat den svenska statens misslyckande att leva upp till sina urfolksrättsliga åtaganden. Trots det verkar utvecklingen i urfolksrättsfrågor snarast gå bakåt.

    Samiska och meänkieli är hotade språk Både befolkningarna och staten vet om detta, men ändå görs väldigt få satsningar på språket. I år inleds satsningarna i att utbilda 12 nya samiska och meänkielilärare. Vilket i sig är bra, men det är alldeles för lite för att göra en direkt påverkan.  Lärarbristen av samiska modersmålslärare är så stor att man måste anställa personer som inte är utbildade. Det riskerar att äventyra den språkliga utvecklingen samt kunskapsnivån.

    För några år sedan drev Sáminuorra ett projekt som hette Nuoras nurrii, från ungdom till ungdom. Detta projekt gick ut på att unga samer besökte skolor och berättade om samer och samisk kultur och leverne. På den tiden var det i princip den enda kontakten och kunskapen man fick om samer på skolorna, förutom den korta texten om minoriteter i historieböckerna. I Norge finns motsvarigheten Ofelaccat – samiske veivisare. Där fyra unga utbildas på Samisk Höyskole i Kautokeino, och som sedan turnerar på skolor i Norge och informerar om samer.

    Detta vill vi också få på svensk skida. Därför tar jag tillfället i akt att bjuda in sverigefinska, romska, judiska och numera även den nybildade tornedalsfinska ungdomsförbundet till att arbeta tillsammans för att detta komplement ska finnas och att ansvaret inte ligger på oss minoriteter. Utan att det bedrivs under ett lärosäte med fast finansiering.

    Jag kommer att kämpa! För att vi ska ha kvar marker och vatten. Att våra språk står starka och utvecklas till ett riksintresse. Att vi vågar ta makten.”

    Redaktör
    Innehållsansvarig
    Skapad
    2014-04-03
    X
    Dokumentid: 824018- Webid: 25280 - Unitid: 2147483488